![\"\"](\"http:\/\/blogg.nykoping.se\/toleransprojektet\/wp-content\/uploads\/sites\/51\/2018\/03\/DSCF9340.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
Idag har vi varit i den lilla byn Izbica och i f\u00f6rintelsel\u00e4gret Belzec. Eleverna har skrivit en hel del och h\u00e4r kommer en av dagens texter – om en symbol som Tindra valde f\u00f6r sig sj\u00e4lv, f\u00f6r hur hon ser p\u00e5 sig sj\u00e4lv som individ. Vi har talat mycket om symboler och om identitet och r\u00e4tten att f\u00e5 vara den man \u00e4r.<\/p>\n
Jag valde ett \u00f6ga. Man kan se s\u00e5 mycket med ett \u00f6ga men ocks\u00e5 se mycket i ett \u00f6ga. F\u00f6r mig betyder det att man ser en m\u00e4nniskas k\u00e4nsla men ocks\u00e5 hum\u00f6r. Ett hum\u00f6r \u00e4r viktigt f\u00f6r mig d\u00e5 jag har mycket av det. Man kan l\u00e4tt l\u00e4sa en person i \u00f6gonen eller f\u00e5 kontakt med en m\u00e4nniska, och ett djur f\u00f6r den delen.<\/em><\/p>\n Flera av elevernas texter, om identitet och k\u00e4rlek, l\u00e4stes p\u00e5 den plats i Izbica d\u00e4r det en g\u00e5ng fanns en judisk begravningsplats. Ber\u00e4ttelsen om Jacob som blir Gregor f\u00f6ljde v\u00e5rt tema: Vem \u00e4r jag? Vem har r\u00e4tt att s\u00e4ga till mig vem jag ska vara?<\/p>\n Vid det som under F\u00f6rintelsen blev en grav f\u00f6r tusentals m\u00f6rdade judiska barn och kvinnor fr\u00e5n Izbica och det n\u00e4rliggande omr\u00e5det l\u00e4ste Malin en elevtext om den l\u00e4ngtan ett utsatt barn kan k\u00e4nna efter mamma och pappa.<\/p>\n Innan vi l\u00e4mnade Izbica, d\u00e4r det f\u00f6re andra v\u00e4rldskriget levde \u00f6ver 90% judar, idag bor det ingen,\u00a0 fick alla skriva om hur de vill att andra ska minnas dem den dag de \u00e4r borta. Hur vill jag att andra ska minnas mig? S\u00e5 h\u00e4r skrev Felix:<\/p>\n Jag vill att man ska minnas mig som en omt\u00e4nksam person. En person som brydde sig om och s\u00e5g alla. Mardr\u00f6mmen \u00e4r att bli ih\u00e5gkommen p\u00e5 samma s\u00e4tt som Franz Stangl blev – som en elak och k\u00e4nslokall m\u00f6rdare. Han t\u00e4nkte inte efter s\u00e5 noga p\u00e5 vad han gjorde och jag \u00e4r r\u00e4dd att beg\u00e5 samma misstag,. Inte att jag blir sedd som en m\u00f6rdare men att jag s\u00e4ger och g\u00f6r saker som jag inte t\u00e4nker p\u00e5 och som s\u00e5rar eller g\u00f6r n\u00e5gon annan mindre sj\u00e4lvs\u00e4ker. Det vill jag verkligen inte ha med mig p\u00e5 d\u00f6dsb\u00e4dden.<\/em><\/p>\n I f\u00f6rintelsel\u00e4gret Belzec fick eleverna \u00e5terigen tr\u00e4ffa Kurt Gerstein, SS-mannen som en dag i augusti 1942 kommer med en last Zyklon B till l\u00e4gret och pl\u00f6tsligt inser vad hans ideologi g\u00f6r med m\u00e4nniskor. Det Kurt upplever i l\u00e4gret f\u00f6r\u00e4ndrar honom f\u00f6r alltid.<\/p>\n Eleverna fick fundera \u00f6ver begreppet ondska. Hur ska man f\u00f6rklara vad ondska \u00e4r? Varifr\u00e5n kommer ondska? S\u00e5 h\u00e4r skriver Sofie och en av pojkarna:<\/p>\n Ondska kommer inte fr\u00e5n n\u00e5gon s\u00e4rskild plats. Ondska skapas i hj\u00e4rnan. Det \u00e4r hj\u00e4rntv\u00e4ttning. Det \u00e4r viktigt att l\u00e4ra sig att h\u00e5lla ondskan i schack.<\/em><\/p>\n Jag tror att ondska kommer fr\u00e5n hur du blir behandlad. Kanske har du hamnat i fel umg\u00e4nge eller s\u00e5 har du kanske blivit illa behandlad hemma. Hur som helst s\u00e5 \u00e4r ondska en sak som \u00e4r d\u00e5ligt. Kanske har du s\u00e5 mycket hat f\u00f6r n\u00e5got att du k\u00e4nner att du vill ta ut din ilska p\u00e5 det med v\u00e5ld.<\/em><\/p>\n Vi avslutade v\u00e5rt bes\u00f6k i Belzec med en minnesceremoni d\u00e4r Felix t\u00e4nde ljuset och Diana l\u00e4ste Stig Dagermans ”En broder mer” innan vi lyssnade till en judisk vaggvisa och h\u00f6ll en tyst minut.<\/p>\n Under kv\u00e4llssamlingen visade alla sina symboler och ber\u00e4ttade om dem. Dagens sista skrivuppgift blev att fundera \u00f6ver fr\u00e5gan: Hur ska man ber\u00e4tta om en plats som Belzec f\u00f6r ett barn? F\u00f6r naturligtvis m\u00e5ste det finnas ord \u00e4ven om det mest fasansfulla som ocks\u00e5 ett barn kan f\u00f6rst\u00e5. S\u00e5 h\u00e4r skrev Lukas, Omar och Felicia:<\/p>\n De inte s\u00e5 sn\u00e4lla tog folk som de inte gillade och satte dem p\u00e5 t\u00e5g. Sedan fick de g\u00e5 en l\u00e5ng v\u00e4g till ett stort hus d\u00e4r de fick g\u00e5 in i olika rum. De fick stanna i rummet tills de lade gaser i rummet igenom tuber s\u00e5 de inte kunde andas.\u00a0<\/em><\/p>\n Det \u00e4r inte l\u00e4tt att f\u00f6rklara f\u00f6r dig men jag ska sammanfatta det snabbt f\u00f6r dig. Nazisterna tog dig och n\u00e4stan alla andra judar och tvingade er att g\u00e5 nakna in i en gaskammare. Det var s\u00e5 ni dog.<\/em><\/p>\n Mitt barn, det som h\u00e4nde i Belzec var hemskt och absolut ondskefullt. Det du ska f\u00f6rst\u00e5 \u00e4r att det inte finns m\u00e5nga ondskefulla personer h\u00e4r i v\u00e4rlden men det som h\u00e4nde i Belzec drevs av en liten skara ondskefulla m\u00e4nniskor. I Belzec togs flera tusentals liv slut. Inte p\u00e5 det naturliga s\u00e4ttet som v\u00e4ntar oss alla utan p\u00e5 ett d\u00e5ligt s\u00e4tt. I Belzec dog flera som inte skulle d\u00f6 d\u00e4r, flera som du och jag som har hela livet framf\u00f6r oss.<\/em><\/p>\n Efter en l\u00e5ng och kr\u00e4vande dag, med starka k\u00e4nslor och kyla v\u00e4ntar nu s\u00e4ngen. Imorgon beger vi oss tidigt iv\u00e4g till skogen i Josefow d\u00e4r vi ska forts\u00e4tta ber\u00e4ttelsen om polisbataljon 101.<\/p>\n <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Idag har vi varit i den lilla byn Izbica och i f\u00f6rintelsel\u00e4gret Belzec. Eleverna har skrivit en hel del och h\u00e4r kommer en av dagens texter – om en symbol som Tindra valde f\u00f6r sig sj\u00e4lv, f\u00f6r hur hon ser p\u00e5 sig sj\u00e4lv som individ. Vi har talat mycket om symboler och om identitet och … Forts\u00e4tt l\u00e4sa Resa 2: I F\u00f6rintelsens sp\u00e5r i Izbica och Belzec<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":203,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[1],"tags":[],"class_list":["post-1365","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-okategoriserade"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/blogg.nykoping.se\/toleransprojektet\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1365","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/blogg.nykoping.se\/toleransprojektet\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/blogg.nykoping.se\/toleransprojektet\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.nykoping.se\/toleransprojektet\/wp-json\/wp\/v2\/users\/203"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.nykoping.se\/toleransprojektet\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=1365"}],"version-history":[{"count":6,"href":"https:\/\/blogg.nykoping.se\/toleransprojektet\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1365\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":1427,"href":"https:\/\/blogg.nykoping.se\/toleransprojektet\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1365\/revisions\/1427"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/blogg.nykoping.se\/toleransprojektet\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=1365"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.nykoping.se\/toleransprojektet\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=1365"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.nykoping.se\/toleransprojektet\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=1365"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}\n\t\t\t\t![\"\"](\"https:\/\/blogg.nykoping.se\/toleransprojektet\/wp-content\/uploads\/sites\/51\/2018\/03\/DSCF9354-150x150.jpg\")
<\/a>\n\t\t\t<\/div><\/figure>\n\t\t\t\t![\"\"](\"https:\/\/blogg.nykoping.se\/toleransprojektet\/wp-content\/uploads\/sites\/51\/2018\/03\/DSCF9314-150x150.jpg\")
<\/a>\n\t\t\t<\/div><\/figure>\n\t\t\t\t![\"\"](\"https:\/\/blogg.nykoping.se\/toleransprojektet\/wp-content\/uploads\/sites\/51\/2018\/03\/DSCF9359-150x150.jpg\")
<\/a>\n\t\t\t<\/div><\/figure>\n\t\t<\/div>\n\n![\"\"](\"http:\/\/blogg.nykoping.se\/toleransprojektet\/wp-content\/uploads\/sites\/51\/2018\/03\/DSCF9395.jpg\")
<\/p>\n![\"\"](\"http:\/\/blogg.nykoping.se\/toleransprojektet\/wp-content\/uploads\/sites\/51\/2018\/03\/DSCF9406.jpg\")
<\/p>\n![\"\"](\"http:\/\/blogg.nykoping.se\/toleransprojektet\/wp-content\/uploads\/sites\/51\/2018\/03\/DSCF9481.jpg\")
<\/p>\n\n\t\t\t\t![\"\"](\"https:\/\/blogg.nykoping.se\/toleransprojektet\/wp-content\/uploads\/sites\/51\/2018\/03\/DSCF9605-150x150.jpg\")
<\/a>\n\t\t\t<\/div><\/figure>\n\t\t\t\t![\"\"](\"https:\/\/blogg.nykoping.se\/toleransprojektet\/wp-content\/uploads\/sites\/51\/2018\/03\/DSCF9534-150x150.jpg\")
<\/a>\n\t\t\t<\/div><\/figure>\n\t\t\t\t![\"\"](\"https:\/\/blogg.nykoping.se\/toleransprojektet\/wp-content\/uploads\/sites\/51\/2018\/03\/DSCF9633-150x150.jpg\")
<\/a>\n\t\t\t<\/div><\/figure>\n\t\t<\/div>\n\n![\"\"](\"http:\/\/blogg.nykoping.se\/toleransprojektet\/wp-content\/uploads\/sites\/51\/2018\/03\/DSCF9620.jpg\")
<\/p>\n\n\t\t\t\t![\"\"](\"https:\/\/blogg.nykoping.se\/toleransprojektet\/wp-content\/uploads\/sites\/51\/2018\/03\/DSCF9507-150x150.jpg\")
<\/a>\n\t\t\t<\/div><\/figure>\n\t\t\t\t![\"\"](\"https:\/\/blogg.nykoping.se\/toleransprojektet\/wp-content\/uploads\/sites\/51\/2018\/03\/DSCF9549-150x150.jpg\")
<\/a>\n\t\t\t<\/div><\/figure>\n\t\t\t\t![\"\"](\"https:\/\/blogg.nykoping.se\/toleransprojektet\/wp-content\/uploads\/sites\/51\/2018\/03\/DSCF9564-150x150.jpg\")
<\/a>\n\t\t\t<\/div><\/figure>\n\t\t<\/div>\n\n![\"\"](\"http:\/\/blogg.nykoping.se\/toleransprojektet\/wp-content\/uploads\/sites\/51\/2018\/03\/DSCF9584.jpg\")
<\/p>\n