![\"\"](\"http:\/\/blogg.nykoping.se\/toleransprojektet\/wp-content\/uploads\/sites\/51\/2018\/03\/DSCF7058.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
Det var f\u00f6rv\u00e4ntansfulla elever som satte sig p\u00e5 bussen mot Auschwitz Birkenau. Auschwitz har kommit att bli symbolen f\u00f6r F\u00f6rintelsen som helhet. H\u00e4r m\u00f6rdades omkring 1,1 miljoner m\u00e4nniskor. Temat f\u00f6r f\u00f6rmiddagen var: F\u00e5ngl\u00e4gret Birkenau. Jasmines text om ondska, skriven i Belzec, f\u00e5r inleda betraktelsen \u00f6ver dagen:<\/p>\n
Enligt mig s\u00e5 \u00e4r ondska n\u00e4r man g\u00f6r n\u00e5got elakt utan anledning. Jag tror att ondska f\u00f6ds av ondska. Allts\u00e5, att man inte f\u00f6ds ond utan att ens handlingar g\u00f6r en ond. Jag tror att vissa m\u00e4nniskor blir onda genom att de som barn lyssnar p\u00e5 och g\u00f6r som de vuxna i deras omgivning eftersom de inte vet n\u00e5got annat. D\u00e5 bildas onda handlingar.<\/em><\/p>\n Vi b\u00f6rjade med att f\u00f6rs\u00f6ka f\u00e5 en uppfattning om l\u00e4grets storlek. Det var st\u00f6rre \u00e4n vad alla kunnat f\u00f6rest\u00e4lla sig. I en av tr\u00e4barackerna ber\u00e4ttade Ola om livet som f\u00e5nge, om sovplatsernas konstruktion, levnadsf\u00f6rh\u00e5llandena under olika \u00e5rstider och v\u00e4der. Sedan p\u00e5b\u00f6rjades ber\u00e4ttelsen om en av dem som kom hit som f\u00e5nge – Shlomo Venezia. Imorgon f\u00e5r vi veta resten av hans historia.<\/p>\n I det som kommit att kallas \u201dD\u00f6dsblocket\u201d fick eleverna en ing\u00e5ende beskrivning av de umb\u00e4randen en m\u00e4nniska som befann sig h\u00e4r tvingades uth\u00e4rda, med sv\u00e4lt, kyla, l\u00f6ss, r\u00e5ttor och smuts. H\u00e4r kallades ingen vid sitt namn, man var \u201dett stycke\u201d i vakternas \u00f6gon. Det fick oss att fundera \u00f6ver ordet m\u00e4nniskov\u00e4rde. S\u00e5 h\u00e4r t\u00e4nkte Kasper, Mariam och Rojin:<\/p>\n M\u00e4nniskov\u00e4rde \u00e4r n\u00e4r man behandlar m\u00e4nniskor lika oavsett religion, hudf\u00e4rg och vem du \u00e4r som person.<\/em><\/p>\n M\u00e4nniskov\u00e4rdet \u00e4r v\u00e4rdet som alla m\u00e4nniskor f\u00f6ds med. Man s\u00e4ger att alla m\u00e4nniskor borde ha ett lika v\u00e4rde, att alla \u00e4r lika viktiga. Men jag tror inte att jag n\u00e5gonsin kommer att se en v\u00e4rld d\u00e4r alla m\u00e4nniskor har samma v\u00e4rde. Jag tror inte att det n\u00e5gonsin kommer att finnas en s\u00e5dan v\u00e4rld. H\u00e4r i d\u00f6dsblocket finns det inga ord som kan ber\u00e4tta om min sorg f\u00f6r m\u00e4nniskorna som dog h\u00e4r.<\/em><\/p>\n M\u00e4nniskov\u00e4rde \u00e4r n\u00e4r du bryr dig om dina medm\u00e4nniskor oavsett deras etnicitet, kultur och religion.<\/em><\/p>\n Under eftermiddagen gick vi p\u00e5 en guidad visning genom Auschwitz Stammlager. Det fungerar idag som museum och inneh\u00e5ller olika utst\u00e4llningar. H\u00e4r finns ocks\u00e5 skylten med orden: Arbeit macht frei.<\/p>\n P\u00e5 kv\u00e4llssamlingen presenterade basgrupperna en uppgift man utf\u00f6rt i block 27 i Auschwitz Stammlager och alla skrev en text till det barn vars foto alla har inklistrade i sina skrivb\u00f6cker och som p\u00e5 ett eller annat s\u00e4tt man kommer att m\u00f6ta under morgondagen. S\u00e5 h\u00e4r skrev Kellie och Tova under rubriken ”Imorgon tr\u00e4ffar jag dig”:<\/p>\n Lilla v\u00e4n. Du hade hela livet framf\u00f6r dig. Du var inte gammal alls, max ett och ett halvt \u00e5r bara. Du kanske precis hade l\u00e4rt dig att g\u00e5 och prata lite sm\u00e5tt. Dina f\u00f6r\u00e4ldrar var s\u00e5 stolta. Du \u00e4r bara ett barn men \u00e4nd\u00e5 f\u00e5r du skulden. Du hann aldrig b\u00f6rja skolan, skaffa v\u00e4nner, se de d\u00e4r nya leksakerna i butiken och hoppas att du fick dem. Du var s\u00e5 liten och oskyldig. Det var inte ditt fel.\u00a0<\/em><\/p>\n Jag k\u00e4nner mig n\u00e4stan lite r\u00e4dd. Hur kommer jag att reagera? Det k\u00e4nns s\u00e5 m\u00e4rkligt. K\u00e4nslan p\u00e5minner om nervositeten som drabbar en n\u00e4r man ska h\u00e5lla i ett litet barn. Du f\u00e5r inte skada barnet, du vill h\u00e5lla det lugnt och s\u00e5 fort du m\u00f6ter barnets blick s\u00e5 stannar tiden. En m\u00e4rklig k\u00e4nsla av \u00f6mhet och ovisshet finns i mig. Mitt barn k\u00e4nns pl\u00f6tsligt s\u00e5 verkligt.<\/em><\/p>\n Elsa skrev s\u00e5 h\u00e4r till den barnteckning, f\u00f6rest\u00e4llande en f\u00e5gel,\u00a0 som hon skissat av fr\u00e5n en av v\u00e4ggarna i block 27:<\/p>\n Detta barn s\u00e5g kanske genom f\u00f6nstret en f\u00e5egl. En f\u00e5gel som fick barnet att t\u00e4nka p\u00e5 n\u00e4r allt var bra och att allt var som det skulle. En f\u00e5gel som visade den unga sj\u00e4len att frihet \u00e4nnu existerade. Och att de aldrig beh\u00f6vde k\u00e4nna sig ensamma.<\/em><\/p>\n Imorgon v\u00e4ntar temat: F\u00f6rintelsel\u00e4gret Birkenau samt en vandring i Oswiecim p\u00e5 spaning efter det judiska liv som f\u00f6rsvann.<\/p>\n Eftersom vi fortfarande b\u00e4r med oss ber\u00e4ttelsen fr\u00e5n dagen i Josefow f\u00e5r Tovas text fr\u00e5n skogen avsluta v\u00e5r f\u00f6rsta dag i Auschwitz.<\/p>\n Det \u00e4r tungt att andas. Luften vill inte ner i lungorna. Denna plats \u00e4r s\u00e5 fin men har en s\u00e5 fruktansv\u00e4rd historia. Det k\u00e4nns som om skogen s\u00f6rjer, allt \u00e4r s\u00e5 tyst och stilla. Det avl\u00e4gsna bullret fr\u00e5n bilv\u00e4gen \u00e4r allt som h\u00f6rs. Under oss vilar m\u00e4nniskorna som inte ans\u00e5gs v\u00e4rda att finnas. Jag s\u00f6rjer med denna plats, med skogen, med m\u00e4nniskorna. Ingen f\u00e5r n\u00e5gonsin gl\u00f6mma.<\/em><\/p>\n Det var f\u00f6rv\u00e4ntansfulla elever som satte sig p\u00e5 bussen mot Auschwitz Birkenau. Auschwitz har kommit att bli symbolen f\u00f6r F\u00f6rintelsen som helhet. H\u00e4r m\u00f6rdades omkring 1,1 miljoner m\u00e4nniskor. Temat f\u00f6r f\u00f6rmiddagen var: F\u00e5ngl\u00e4gret Birkenau. Jasmines text om ondska, skriven i Belzec, f\u00e5r inleda betraktelsen \u00f6ver dagen: Enligt mig s\u00e5 \u00e4r ondska n\u00e4r man g\u00f6r n\u00e5got … Forts\u00e4tt l\u00e4sa Resa 1: I F\u00f6rintelsens sp\u00e5r i Auschwitz<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":203,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[1],"tags":[],"class_list":["post-1279","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-okategoriserade"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/blogg.nykoping.se\/toleransprojektet\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1279","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/blogg.nykoping.se\/toleransprojektet\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/blogg.nykoping.se\/toleransprojektet\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.nykoping.se\/toleransprojektet\/wp-json\/wp\/v2\/users\/203"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.nykoping.se\/toleransprojektet\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=1279"}],"version-history":[{"count":6,"href":"https:\/\/blogg.nykoping.se\/toleransprojektet\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1279\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":1300,"href":"https:\/\/blogg.nykoping.se\/toleransprojektet\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1279\/revisions\/1300"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/blogg.nykoping.se\/toleransprojektet\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=1279"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.nykoping.se\/toleransprojektet\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=1279"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.nykoping.se\/toleransprojektet\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=1279"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}![\"\"](\"http:\/\/blogg.nykoping.se\/toleransprojektet\/wp-content\/uploads\/sites\/51\/2018\/03\/DSCF6816.jpg\")
<\/p>\n\n\t\t\t\t![\"\"](\"https:\/\/blogg.nykoping.se\/toleransprojektet\/wp-content\/uploads\/sites\/51\/2018\/03\/DSCF6818-150x150.jpg\")
<\/a>\n\t\t\t<\/div><\/figure>\n\t\t\t\t![\"\"](\"https:\/\/blogg.nykoping.se\/toleransprojektet\/wp-content\/uploads\/sites\/51\/2018\/03\/DSCF6776-150x150.jpg\")
<\/a>\n\t\t\t<\/div><\/figure>\n\t\t\t\t![\"\"](\"https:\/\/blogg.nykoping.se\/toleransprojektet\/wp-content\/uploads\/sites\/51\/2018\/03\/DSCF6952-150x150.jpg\")
<\/a>\n\t\t\t<\/div><\/figure>\n\t\t<\/div>\n\n![\"\"](\"http:\/\/blogg.nykoping.se\/toleransprojektet\/wp-content\/uploads\/sites\/51\/2018\/03\/DSCF6993.jpg\")
<\/p>\n![\"\"](\"http:\/\/blogg.nykoping.se\/toleransprojektet\/wp-content\/uploads\/sites\/51\/2018\/03\/DSCF6991.jpg\")
<\/p>\n![\"\"](\"http:\/\/blogg.nykoping.se\/toleransprojektet\/wp-content\/uploads\/sites\/51\/2018\/03\/DSCF7034.jpg\")
<\/p>\n\n\t\t\t\t![\"\"](\"https:\/\/blogg.nykoping.se\/toleransprojektet\/wp-content\/uploads\/sites\/51\/2018\/03\/DSCF7068-150x150.jpg\")
<\/a>\n\t\t\t<\/div><\/figure>\n\t\t\t\t![\"\"](\"https:\/\/blogg.nykoping.se\/toleransprojektet\/wp-content\/uploads\/sites\/51\/2018\/03\/DSCF6900-150x150.jpg\")
<\/a>\n\t\t\t<\/div><\/figure>\n\t\t\t\t![\"\"](\"https:\/\/blogg.nykoping.se\/toleransprojektet\/wp-content\/uploads\/sites\/51\/2018\/03\/DSCF7234-150x150.jpg\")
<\/a>\n\t\t\t<\/div><\/figure>\n\t\t<\/div>\n\n![\"\"](\"http:\/\/blogg.nykoping.se\/toleransprojektet\/wp-content\/uploads\/sites\/51\/2018\/03\/DSCF7109.jpg\")
<\/p>\n![\"\"](\"http:\/\/blogg.nykoping.se\/toleransprojektet\/wp-content\/uploads\/sites\/51\/2018\/03\/DSCF6898.jpg\")
<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"