Vi får alla plats på trottoaren!

En av alla förmiddagspromenader som blir längre än man tänkt, en vårpromenad runt hela staden, i stort sett. Ytterligare ett möte med en grupp människor och en kommunarbetare, intressant, ledsamt och förundrande…

En av de sällsynt härliga vårdagarna -17, en långlång promenad runt staden. Ok, lite krydda men kroppen säger att det var en sjuhelsikes lång promenad väl hemma i soffan, sinnet är beredd att hålla med. Promenaden var bra men ett möte mindre bra, helt i motsats till den där damen som fick berättat för sig om vilka goda glassar det finns i Italien, minns ni? För en tid sedan skrev jag om personlig/privat och balansen däremellan, vad är egentligen rätt och fel, gå gärna tillbaka och läs om ni inte minns.

Denna gång ska mötet ske mellan en grupp människor på promenad, jag närmar mig sakta men säkert bakom denna grupp av människor och ser hur trevligt de har, männen går långst bak och kvinnorna lite längre fram, de går två och två, de stannar kort upp och ser ut att titta på något och går sedan vidare. Totalt är de 8 st. Någon har stavar och någon ett bälte med vattenflaska. Ser bra ut efter de förutsättningar dessa personer har, jag tänker kort att det ser lite härligt ut, där går de på promenad, lugnt men efter konstens alla regler. Bra skor och bra vindtäta jackor, stiligt och noga!

Ganska så snabbt kommer en tjej cyklandes, på samma trottoar som vi (jag och gruppen) går på. Tjejen cyklar på ”fel” sida, det bara blev så efter att antagligen ha kommit ut från en port. Det finns gott om utrymme för alla oss att mötas på trottoaren. Tjejen på cykeln jobbar inom kommunen, jag ser det på cykeln och även på kläderna hon bär när vi väl möts. Antagligen så har hon nyss varit på hembesök i jobbet och nu på väg till nästa kund. Kanske har hon nyss läst tidningen för någon, lagat mat åt någon eller bara varit sällskap för en stund. En bra och viktig uppgift, hon har förmodligen gjort skillnad för en annan människa. När väl den här tjejen möter gruppen strax framför mig så breder de liksom ut sig, de visar starkt sitt missnöje över att hon faktiskt cyklar på trottoaren. Kvinnorna längst fram i gruppen stannar kort till och säger något men tjejen cyklar vidare, vinglar till lite för att det nu helt plötsligt blivit väldigt trångt och trottoarkanten är väldigt nära för tjejen på cykeln. När hon så möter männen längre bak i ledet så stannar även de upp en stund, säger något och pekar mot den andra sidan av vägen, förmodligen hänvisar de till att tjejen borde cyklat på andra sidan, de gick ju minsann där. Tjejen på cykeln svarar inte utan cyklar vidare, hon känns van men precis jämnsides så riktar en av männen en sträckt armbåge mot tjejen på cykeln och för en stund är hon på väg ner för trottoarkanten på sin cykel. Armbågen träffade tjejens överarm och hon vinglar till ordentligt. För en stund blir jag mållös. Jag stannar kort upp och det blir en jättekrock i mitt huvud. Ser de inte vad hon gjort eller gör för andra? Är hon verkligen värd en armbåge på överarmen bara för att hon just då råkade cykla på trottoaren på väg till nästa trappuppgång? Jag är övertygad om att detta färgade tjejens fortsatta arbetsdag, även övertygad om att det hon minns från just den arbetsdagen är den välriktade armbågen från mannen.

I arbetet med och för människor inom kommunen kan man utsättas och vara med om väldigt många olika situationer och personer men ingen ska behöva bli attackerad på väg från punkt A till B. Det finns plats på trottoaren åt alla! I min värld gör ni som har cykeln som ett arbetsredskap ett väldigt fint jobb och för mig är det helt ok om ni cyklar på fel sida ibland, på väg att göra skillnad för en annan människa!

Ta hand om er!

Marcus

Marcus – Gymkockbyggare

Barn och Fritid (BF) hette det, programmet jag valde i 9:an någon gång. Jag skulle, Om jag kom in hamna på Tessinskolan. Hade hört innan gymnasievalet att ALLA kom in på BF, det var hur lätt som helst! ALLA kom in. Jag med! Jag valde BF främst för att jag ville bli gympalärare, idrottsnörd som jag är men också för att jag inte trodde att jag skulle komma in på de andra valen jag gjorde. Mitt andraval var Hotell/Restaurang och tredje Bygg, i efterhand visade det sig att jag hade kommit in på både mitt andra och tredjeval… och på den vägen är det…

Ofta tänker jag på det här, hur hamnade jag här? Jag som ville ha praktik på ett gym men hamnade på nu nedlagda fritidsenheten, jag som drömde om att bli hockeyspelare eller kanske fotbollsspelare…kockgrejen var mest för att jag tycker om mat och även att laga den, man ska bli glad när man äter, liksom le lite, andra ska se att det är gott det man äter, då är det gott på riktigt. Hänger ni med? Ni vet det där första solmogna smultronet man hittar…jaja, det där är ett helt annat inlägg. Men du, fan va gott det är med choklad! Äsch…jaja, ok, tillbaka till ämnet…

Det är intressant det där med val man gör i livet. Mitt val var och blev BF-programmet. När jag väl var där så var allt som klippt och skuret för mig, jag studerade med likasinnade och många av mina vänner från idrottslivet gick på samma skola. Tessin kändes rätt, sen gjorde det inget att det låg 500m från mitt föräldrahem och även bara ett stenkast från rosvalla där jag tillbringade mycket tid, och gör än idag! Ämnena vi läste fångade mig, inte kärnämnena men de som berörde människor, både mig själv och andra människor. Jag tyckte det blev mer och mer intressant hur jag i min roll kunde påverka en annan människas vardag med hur jag själv förhöll mig eller uttryckte mig. Det var intressant att läsa om hur jag kunde göra skillnad i en annan människas liv och kanske var det det som låg i bakhuvudet och skvalpade när jag kritade ner mina tre gymnasieval…BF, Hotell/restaurang och bygg…göra skillnad, för någon annan…

Idag är jag med i Yrkesinformatörsgruppen i Nyköpings kommun, jag är informatör kring hur det är att jobba som vårdare idag. Eller stödassistent/stödpersonal som det kommer att heta framöver, sunda omformuleringar tycker jag! Jag träffar ibland gymnasieungdomar och även högstadieelever inför framtida val, yrkes eller gymnasieval, det finns massor av vägar att gå! För mig känns det som att det är ännu svårare idag än det var då jag gjorde mina val. Det finns massor av möjligheter att utbilda sig till det man är intresserad av och där kommer min lilla hake…vad är man egentligen intresserad av? Här återgår jag till mig och mina tre val mot gymnasiet, tre helt olika yrkesval men faktiskt så går arbetet ut på samma sak, att göra skillnad för en annan människa. Där landar jag, eller iaf försöker att landa i samtalet med dessa elever. Vad tycker de om, vad vill de hjälpa till med, vad tycker de är intressant i livet och hur känner de när de tänker på sig själva i yrket som mäklare, arborist, handläggare, tapetserare, polis eller vad som. Jag tror reflektionen kring sina val är viktig, det är en resa man själv bygger utifrån de val man gör tidigt i livet.

Ni läsare då, att reflektera och samtala över; vad gjorde att du hamnade där du sitter idag och av vilken anledning? De som finns omkring dig där du jobbar då? Hur hamnade de där? Dina kollegor, de som du ger stöd, anhöriga…hur ser deras resa ut? Vilka val har de tagit på vägen dit där de sitter idag? Är det skillnad på hur beslut tas om man har en funktionsnedsättning eller ej? Finns det lika många val för alla? Har alla tagit sina beslut och gjort sina val på egen hand?

Ta hand om er! Människan är en berättelse!

Marcus

 

Träna gratis! Träna med BF!

Det här hörrni, det är så jävla bra! Yngre leder och lär de som vill lära och må bra! Snyggt initiativ!

Bra BF! BRA Mazin, Musaf, Vilma, Lisa, Ahmed, David, Rasmus, Mario, Eddie, Martin, Philip och Foday!

Nu erbjuds du som medarbetare i Nyköpings kommun kostnadsfri gruppträning av våra blivande personliga tränare på Barn- och fritidsprogrammet på Nyköpings gymnasium.

Vill du uppfylla ditt nyårslöfte? Vill du bränna bort julmaten? Eller vill du ha en skulpterad sommarkropp? Kom till Tessinskolans idrottssal!

Här har du flera träningstillfällen i februari och mars:

08/2 – Onsdag: 17:30 – 18:30 (Mazin/Musaf, Funktionell träning)
10/2 – Fredag: 16:00 – 17:00 (Vilma/Lisa, Bodypump)
15/2 – Onsdag: 17:30 – 18:30 (Ahmed/David, Skivstång)
17/2 – Fredag: 16:00 – 17:00 (Rasmus/Mario, TRX – Egen kroppsvikt, Cirkelträning)
01/3 – Onsdag: 17:30 – 18:30 (Eddie/Martin, Cirkelträning)
03/3 – Fredag: 16:00 – 17:00 (Philip/Foday, Cirkelträning)

Passen är skapade för alla!

Du bokar dig för varje pass genom att maila tranamedbf@gmail.com eller smsa 072 515 54 57. (Du anmäler dig senast dagen innan)

Ta gärna med dig en vattenflaska, skor och självklart ombyte!

Varmt välkommen!

Till eftertanke…

…vad är det egentligen, eftertanke? Är det en reflektion? Är eftertanken för din eller någon annans skull? Kan du lära dig något av eftertanken? Hur använder du eftertanke i ditt jobb? Hur kan det se ut? Har eftertanke med kunskap att göra? Tålamod? Lyhördhet? Konsten att lyssna? Fundera en stund, för att sedan läsa nedanstående dikt…värt att tänka på för dig som vårdare och i allra högsta grad för dig som chef som har en ledande roll på många sätt. 

Till eftertanke

Om jag vill lyckas

med att föra en människa mot ett bestämt mål,

måste jag först finna henne där hon är

och börja just där.

Den som inte kan det

lurar sig själv när hon tror hon kan hjälpa andra. För att hjälpa någon

måste jag visserligen förstå mer än vad han gör

men först och främst förstå det han förstår.

Om jag inte kan det,

så hjälper det inte att jag kan mer och vet mera.

Vill jag ändå visa hur mycket jag kan

så beror det på att jag är fåfäng och högmodig och egentligen vill bli beundrad av

den andre i stället för att hjälpa honom.

All äkta hjälpsamhet börjar med ödmjukhet inför den jag vill hjälpa

och därmed måste jag förstå

att detta med att hjälpa inte är att vilja härska,

utan att vilja tjäna.

Kan jag inte detta

så kan jag heller inte hjälpa.

Sören Kirkegaard

Personlig/privat…med balans

Hej! Längesen! Hoppas att er sommar och höst varit fin, ni tar väl hand om alla sinnen nu när färgerna är som vackrast? Vi trampar snart mot vinter och den mörkaste tiden på året, en ny årstid knackar på. Sveriges signum, våra årstider, fint ju! Jag vill skriva om några iakttagelser från i somras, om två människor som jag mött som verkligen gjort skillnad för andra i sitt jobb. Jag fångades av närvaron och värmen i insatsen, det vill jag berätta för er om!

I våra vardagliga samtal så får vi säkerligen en hel del frågor som handlar om vem jag är och andra frågor kring min person och mitt privatliv. När jag svarar på dessa frågor så finns det ett antal saker som kan vara bra att tänka på:

Personlig, inte privat – Du ska kunna vara personlig i dina svar, men du ska inte vara privat. Om du exempelvis får frågan om du har några syskon, så kan du svara ”ja, jag har en syster”. Det är att anse som ett personligt svar. Om du däremot svarar: ”ja, jag har en syster, men vi har inte så mycket kontakt eftersom hon är inlagd på psyket i långa perioder och jag mår så dåligt av att träffa henne då” så blir ditt svar privat, dvs, du lämnar ut information till brukaren som gör att samtalets fokus flyttas från brukaren till dig. Fokus bör alltså fortsatt ligga på hyresgästen och vi vill behålla vår professionella identitet.

Undvik att berätta om det där fantastiska bröllopet du var på – När du är personlig i dina samtal med hyresgästen så är det även viktigt att ej berätta om sådant som brukaren ej kan relatera till, eller berätta om saker som för brukaren är ouppnåeliga. Om du berättar om din fantastiska resa till Maldiverna, att du befinner dig i en lyckad relation och har 2 barn, samt att du ska renovera badrummet i radhuset i sommar, så kommer hyresgästen förmodligen att jämföra sig med dig, och tycka att dess eget liv är ganska mycket sämre; hyresgästen kanske aldrig kommer att ha möjligheten att få ett fast jobb, kunna åka på resor eller få ett förhållande. Du bör alltså vara mycket försiktig i ditt samtal, så att du ej berättar om, eller lägger för stor vikt vid, sådant som är utom räckhåll för brukaren. Sammanfattningsvis: Berätta om sådant som brukaren kan relatera till, och inte om sådant som endast som bäst är drömmar för brukaren.

Säg aldrig att du längtar till semestern – När du säger saker som ”åh vad skönt det ska bli med 4 veckors semester!” eller ”Gud vad jag längtar tills jag slutar idag, jag är så himla trött”, så kommer brukaren att höra ”Fan vad skönt att komma från det här stället, de som bor här är så jävla jobbiga!”. Låt sådant prat stanna inom dig. Det brukarna kan höra är alltså inte att du längtar till någonting, utan snarare bort från dem.

OK, är ni med så långt? Bra! Tvisten då, de där mötena jag pratade om i början.

Sommardag i hamnen, eftermiddag, varmt, blåser lite. Jag har gått igenom hamnen och är på väg mot hotellet vid polisstationen. Strax där innan får jag för mig att gå längs med ån och går snett vänster precis innan hotellet. Precis där möter jag en kvinna i rullstol tillsammans med sin personal. Båda skrattar och det ser verkligen ut som att de är på väg tillsammans någonstans. Båda ser verkligen genuint glada ut! Kvinnan är gammal men pigg och just där och då full av liv! Vi möts på en plats som gör det möjligt för mig att se dem under ett tiotal meter innan vi möts, jag hör dem. De pratar om glass och helt plötsligt så stannar de upp. Kvinnans personal vill visa någonting på sin telefon, personlen är en ung tjej. Hon vill visa vilka fina glassar det finns i Italien. Jag hör henne säga ”visst ja, jag skulle ju visa glassarna från Italien” ja visst ja svarar kvinnan och de börjar bläddra i telefonen, båda ler. Jag med. Vad hände nu med personlig/privat? Gjorde den unga tjejen fel? Vad tycker ni? Enligt mig: Nej, såklart inte, just där och då så har hon en otrolig värme och närhet till kvinnan i rullstol. Dom tillsammans är glada och har tidigare pratat om detta som det låter. Den gamla kvinnan klappar den unga tjejen på kinden, sedan går de vidare…

Nästa gång jag skulle komma att tänka på detta igen var på en pizzeria i Mellansverige efter ett besök. Återigen så handlar det om en kvinna, sängliggandes, i samma rum som en anhörig till mig. Trött, gillar cigg och Lasse Stefanz. Lite småsur. Bra så. Så har det iaf varit tidigare men denna gång vi möts är det en väldig skillnad. Så pass att jag känner det på energin i rummet. Kvinnan berättar om en viss personal som är så bra, som pratar och är rolig, reser mycket, har flickvän och sådana där otäcka tatueringar. Förstår att det är något speciellt med den här personalen, jag vill se vem det är! Efter en stund kommer hon in, precis som kvinnan just beskrivit för mig. Glad, full av liv, genuint intresserad, pratar med patienterna i rummet först och presenterar sig för mig sen, ”hej, jag tyckte du gott kunde vänta lite, det gick ju bra” med glimten i ögat, sen går hon och jag står kvar där och gapar, typ. Jag fattar precis vad kvinnan gillar med sin personal. Jag är kvar där en stund och kvinnan visar bilder för mig som just denne personalen skickat till henne på mailen. Det är jättefina bilder från resor hon gjort med hälsningar som ”hej, jag mår bra, vi ses snart så ska jag berätta allt för dig”. Efter en stund berättar kvinnan i sängen att hon tillsammans med personlen ska åka till en blomsterbutik, första gången på ett år! Innan dess har hon inte varit utanför dörren mer än någon meter till taxin. Det lyser i ögonen på henne när hon pratar om blommor och att få åka till blomsteraffären. Hur blev det nu med personlig/privat? Bilder igen? Vi ses snart? Jag ska berätta allt?

Jag tycker det här är svårt, det är väldigt viktigt med personlig/privat på det sätt som beskrivs i början av texten men som de exempel jag ger så kan jag inte annat än säga att jag verkligen gillar det och önskar att den personal som omger mig när den åldern kommer fungerar så. Jag skulle gärna ha glad engagerad personal som delar med sig, med bra känsla. Tänker att det är balansen det handlar om och vilken personkrets du jobbar med. Oavsett så är dessa två exempel något som gör mig glad, i båda exemplen så ger personlen av sin livsglädje och värme till vårdtagaren och det smittar av sig. Kan du skaka fram ett leende från hjärtat så måste det ju vara positivt? Värt att tänka på och föra upp till diskussion på arbetsplatserna tror jag.

Snart kommer snön! Skulle älska att se något likande i vinter…tänk om kvinnan i sjuksängen får göra sina första snöänglar på åratal?! Häftigt!

Marcus

 

Värdegrund

Som anställd i Nyköpings kommun så förväntas du följa kommunens värdegrund. Såhär står det i Nyköping kommuns värdegrund:

 I Nyköpings Kommun kan och vill alla medarbetare göra ett bra arbete där de aktivt bidrar till sin egen och verksamhetens utveckling.

 I Nyköpings Kommun är en hälsofrämjande arbetsmiljö för alla en grundförutsättning för att medborgarna skall få den bästa servicen.

 I Nyköpings Kommun ger vi förutsättningar för ett medskapande förhållningssätt där alla upplever meningsfullhet, kan se sig i ett sammanhang och ges förutsättningar att aktivt vara med och påverka arbetet.

Värdegrunden är kommunens röda tråd som ska genomsyra våra verksamheter. Alla arbetsplatser ser olika ut och vi tror att man kan ha samma värdegrund men att man kan anpassa den och skriva den på ett sätt som passar just din verksamhet. Det är väl det allt handlar om, anpassa för individen oavsett. Just här står ju faktiskt personalens förhållningssätt i fokus. Kan man tänka värdegrunden som en genomförandeplan? En genomförandeplan för personal i tjänst för att uppfylla och hålla den röda tråden levande?

Behov/önskemål: Att gå hem från jobbet med ett leende på läpparna.

Mål: Att få ett positivt arbetsklimat

Hur:

  • Vi pratar med varandra om situationer som uppstår i vår yrkesvardag.
  • Vi hjälper varandra att reflektera över hur min insats gjorde skillnad, vad jag gjorde bra och vad jag behöver bli bättre på.
  • Vi har ”högt i tak” och ger varandra feedback för våra hyresgästers skull och för vårt eget lärandes skull.
  • Vi delar med oss av kunskaper och upplevelser, vi lär av varandra.
  • Vi lyssnar aktivt på varandra och strävar efter att ha ett MI-inspirerat förhållningssätt.
  • Vi ber varandra om råd och hjälp när vi stöter på utmaningar, vi är en grupp som jobbar framåt tillsammans.
  • Vi säger hej när vi kommer till jobbet och hej då när vi går hem från jobbet.
  • Om min morgon har varit jobbig så berättar jag det, jag väljer själv vad och hur mycket jag berättar, oavsett så kommer min kollega att lyssna på mig med öppet sinne.

När: Varje arbetstillfälle då du representerar Nyköpings Kommun.

Vem/vilka: All anställd personal.

Uppföljning: Varje APT.

Kan jag få ditt nummer? Jag har tappat bort mitt.

Från och med 1 April 2016 så smygstartar delningen av verksamheten på Sommarvägen, våra nya kollegor är i tjänst och går på schema, planeringsdagar är på gång och vi börjar lära känna varandra. Från och med den 2 maj så kommer personalen på serviceboendet att flytta in i sin nya lägenhet på Sommarvägen 10. Träningsboendets personal kommer fortfarande att finnas kvar på Sommarvägen 6. Här nedan ser ni våra nummer som kommer att gälla från och med 1 april.

Sommarvägens serviceboende

1: 073-6622253

  1. 073-6622522

Sommarvägens träningsboende

1: 073-6622001

2: 073-4268591

Välkommen till oss!

Känner ni Aaron?

Känner ni Aaron? Ni måste lära känna honom! Aaron Antonovsky. Fram med google nu, gör det bara! Skulle bli förvånad om han fanns på FB och Instagram, låt mig veta i så fall! Hur som helst en väldigt bra kille!

Vi tänker inte på att vi går ut med soporna, diskar när det behövs eller dammsuger regelbundet. Vi bara gör det. Vi ser när det behövs, utför och kan de olika moment som krävs. Vi har ingen tydliggörande pedagogik eller schema som visar när eller hur ofta vi behöver göra dessa hemsysslor. Vi bara vet att det är så ett hem fungerar, det är rutin för oss utan att ens tänka på det. Vi har koll på tider, läkarbesök och möten. Här har dock den normalstörda människans självständighet minskat genom åren. Detta i och med att en smartphone hamnade i allas händer. Idag har vi mail, påminnelser och möten inlagda i kalenderfunktionen. Vi bokstavligt talat bär med oss våra liv och många kan nog föreställa sig paniken av att ha tappat sin telefon eller vara utan den en månad. Mycket av våra liv finns i dessa telefoner, är det världens bästa/sämsta hjälpmedel? Pratar vi mindre med varandra? Bjuder det in till färre sociala kontakter genom ett klassiskt samtal? Har vi sämre känsla av sammanhang (KASAM) nu än förr? Svårt att svara på tycker jag men något har hänt när vi hänger upp våra liv på en pryl. I vardagen för en människa med speciella behov så är självständighet inte lika naturligt som för oss normalstörda. Många vårdtagare omges ofta av personal som hjälper, vägleder och stöttar. Personal bidrar till ökad självständighet utifrån vårdtagarens förutsättningar. För att skapa KASAM i våra verksamheter och för våra hyresgäster bör vi se det friska, se det som är bra, det som lever och skapar driv hos hyresgästen. Vi ser det friska och det som leder till bättre mående istället för att se fel och begränsningar. Detta kallas för att ha ett salutogent tankesätt. Vi stärker tilltron till hyresgästens kompetens och förmåga och skapar en medvetenhet om vilka styrkor personen har.

Vi försöker se vad personen behöver stöd i, anpassar hjälpmedel och introducerar det. Som vårdare bör målet vara att driva personen mot ett så självständigt liv som möjligt. Vår roll är att finna bra hjälpmedel och bygga goda rutiner som håller i längden, som man kan ta med vid en flytt utan att det ska bli konstigt eller uppstå frågetecken. Våra vägar mot ökad KASAM ser bara lite olika ut och här fyller vi som vårdare en viktig roll. Ofta har våra hyresgäster viljan och det i sig är en sund inställning, att vilja någonstans. Viljan är en sak och drivet en annan och där behöver vi ofta stötta hyresgästen mot begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet som är viktiga faktorer för hälsa och välmående!

Har ni KASAM? Hur får du det i din vardag? Hur kan vi nå ökad KASAM för våra hyresgäster/stödanvändare? Känns ett salutogent förhållningssätt som något sunt och naturligt för oss inom vården?

Marcus

1+1

Sommarvägen har de senaste åren växt, människor har flyttat och nya människor har kommit in. Fullt naturligt och kul tycker vi! Däremot så har vi en tid känt att vi inte riktigt räcker till så en idé om att dela verksamheten på två har funnits en tid. Vi vill kunna hålla bra kvalitet till de hyresgäster vi har och i och med det så är förändring på gång!

Sommarvägens boende kommer att delas. En del kommer heta Sommarvägens träningsboende och en del kommer att heta Sommarvägens serviceboende. Verksamheterna kommer att ligga på samma plats som idag men det kommer att finnas ytterligare en personallägenhet i port 10 på Sommarvägen. Befintlig personal kommer att jobba kvar men verksamheten kommer att förstärkas med ytterligare 4 nya kollegor! Välkomna säger vi redan nu och en kort presentation av den ”nya” delen av Sommarvägen kommer här senare när vi landat lite. Som det ser ut nu så är planeringen i full gång, personal rekryteras, det görs beställningar på möbler och behörigheter och avtal förbereds. Vi tror att vi har koll på läget i vårt ordnade kaos för tillfället, det kommer att bli bra det här!

Vi som redan nu finns på Sommarvägen ser fram emot detta, vi hoppas och tror att detta kommer att gynna våra hyresgäster. De kommer att kunna få tätare insatser samt att personal får färre hyresgäster att ”ha koll” på, vår närvaro kommer att bli än mer tydlig. Vi ser det som att vi får 4 nya kollegor och även om tränings och servicedelen kommer att ha olika personallägenheter så vill vi fortfarande behålla samma stämning på Sommarvägen som det alltid har varit, vi tror att det är ett av våra framgångsrecept, att ha en skön känsla i personalgruppen! Vi vill samarbeta och hjälpa varandra i pedagogiska utmaningar och vi vill kunna fråga och be om råd och stötta varandra i vårt dagliga jobb. Det ska bli kul att skriva ett nytt kapitel i berättelsen om Sommarvägen lagom när våren tagit tag i Nyköping.

Sommarvägen delas men vi vill tänka att vi fortfarande är En verksamhet som samarbetar tillsammans. Svaret på 1+1 är inte alltid så självklart, eller?

Vi ses!

Marcus

MET

Vi blev skickade på utbildning på Vilsta sporthotell i Eskilstuna! MET beskrivs såhär på alkoholhjälpen.se: Motivational Enhancement Therapy (förkortas MET och översätts till Motivationshöjande behandling) är en behandling som syftar till att uppmuntra och utveckla motivation till förändring av alkoholkonsumtionen hos personer med alkoholberoende.

Morgonen var rå, höstdag men datumet visade december. Lite imma i bilen, kaffe och varsin Skotte (en slags chokladgodis med russin i) som Björn-Ivan köpt på pressbyrån. Antagligen onödigt dyrt men rackarns så gott det var i höjd med Råby. Vi pratar i bilen om förväntningar och bygger någonstans upp en bild av oss som MI-experter som kommer få hålla i små korta föredrag inför gruppen vi ska träffa, sen spårar samtalet ur ännu mer, det går vi inte in på här, fråga oss istället… =) Bilresan till Eskilstuna blev trevlig i allafall.

Väl framme vid Vilsta sporthotell så regnar det lite och känslan är sådär rå som bara Eskilstuna kan bjuda på. Vi är sena, gruppen sitter där och har redan börjat men vi smiter in, sätter oss längst bak bredvid några trevliga socialarbetare från Strängnäs. Vi lyssnar, känner in rummet och märker att vår föreläsare/utbildare är MI personifierad. Föreläsaren heter Peter Wirbing och är en man med otroliga likheter med den onödigt mysige skådespelaren Sune Mangs, kul! Vi fångas av Peters engagemang och snart är det dags, det vi pratat om i bilen som vår skräck. Minglet. Vi ska mingla. Vi ska mingla för att lära känna varandra bättre, nervöst! Minglet går hur som helst bra, inga fadäser eller skandaler. Utbildningen flyter på och vi lockas med i Peters engagemang, dagarna går fort och helt plötsligt sitter vi i bilen på väg tillbaka till Nyköping, några möten rikare och mer kunskap med oss hem!

Om MET från alkoholhjälpen.se: MET innebär i korthet att man använder Motivational Interviewing (på svenska Motiverande samtal, förkortas MI) för att undersöka alkoholens roll för individen ur ett medicinskt, psykologiskt och socialt perspektiv. Kartläggningen av alkoholens eventuella effekter består av en intervju, ett antal frågeformulär samt alkoholrelaterade biomarkörer. MI används också för att återkoppla och värdera undersökningsresultaten. Efter återkopplingssamtalet följer tre MI-samtal. En närstående rekommenderas att delta i samband med återkopplingssamtalet. Vartefter som patientens motivation ökar och diskuteras, kan den också konkretiseras i en skriftlig plan för förändring av alkoholkonsumtionen, som i efterföljande samtal följs upp.

Nytt är kul!

Marcus