Se, höra, känna, röra, lära!

Du har suttit i klassrum, du har varit på utbildningar, du har deltagit i möten och du har förmodligen engagerat dig i någon typ av förening under ditt liv. Gemensamt för dessa är att du hela tiden har matats med ny information om allt möjligt, allt från svensk grammatik och räknesätt till hygienrutiner och livsmedelshantering. Men vart tar all kunskap vägen? Varför minns du vissa saker tydligt medan andra verkar ha gått upp i rök helt och hållet?

September 2012: Jag sitter i en föreläsningssal i Eskilstuna tillsammans med mina kollegor och uppskattningsvis hundra andra personer som på något sätt jobbar med människor. Långt där borta nere till höger bredvid den gigantiska powerpoint-presentationen står en liten kvinna bakom ett podium och går igenom statistik om alkoholrelaterade trafikolyckor. Hon är bara en i raden av alla de tråkiga människor som stått där nere och pladdrat monotont i två dagars tid. Just det. Tråkiga. Jag har ritat en delfin i mitt anteckningsblock. Och några stjärnor och ett hjärta. Jag undrar vad hon pratar om nu? Jag bryr mig inte riktigt. Jag sitter istället och tänker på buffén vi åt till lunch på den mongoliska restaurangen. Den var skrämmande lik buffén man kan få på Golden Bangkok i Norrköping: ris dränkt i sötsur sås och något friterat djur. Strunt samma, det var gott. Jag samåker med chefen och en kollega tillbaka till Nyköping. Jag somnar i baksätet. Idag minns jag inte vad alla föreläsare pratade om under dessa två dagar. Temat var något i stil med ”alkohol och droger”. Men jag minns buffén och delfinen och stjärnorna och hjärtat.

December 2012: Jag och en kollega står i lobbyn på Grand Hotell i Norrköping. Anders Östergren hälsar oss och de övriga kursdeltagarna välkomna. Vi går in i ett konferensrum och sätter oss på stolar som står i en cirkel. Vi är sammanlagt sjutton personer. Anders ser ut som Alexander Bard. Som svar på min tanke så öppnar han upp med att säga att de inte är släkt. Jag tror honom ändå inte. Anders ska utbilda oss i Studio III, en metod som kortfattat handlar om att bemöta utmanande beteenden. Under de dagar som utbildningen varade var det inte möjligt att rita några delfiner eller stjärnor i anteckningsblocket. Dels för att det inte fanns tid och dels för att jag inte hade något att anteckna på. Alla deltagare presenterade sig själva och vad de jobbade med. Anders berättade om vad han jobbade med. Vi fick göra övningar, placera oss i rummets olika hörn och gradera vilka beteenden som vi tyckte var svårast att bemöta. Vi fick lyssna till Anders när han berättade om olika händelser där Studio III varit användbart. Anders rörde sig fritt och ledigt runt i rummet när han pratade, han tog tag i mina axlar när han berättade en historia. Förstärkte rätt ord. Tonade ner de oviktiga. Ritade upp det viktiga på en tavla. Mindes mitt namn. Såg på mig. Idag minns jag varken luncherna, kaffet eller de andra deltagarna särskilt väl. Men jag minns kursinnehållet som om den skett för en vecka sedan.

Varför minns jag Anders och Studio III så väl, men har nästan helt glömt bort seminariet/utbildningen eller vad det var i Eskilstuna? I specialpedagogikens grundkurslitteratur finner vi kanske svaret. I boken beskrivs fyra olika inlärningstyper, vilka vi alla använder i olika utsträckning:

  • Visuell inlärning: Vi lär oss genom att se.
  • Auditiv inlärning: Vi lär oss genom att lyssna.
  • Taktil inlärning: Vi lär oss genom att känna.
  • Motorisk inlärning: Vi lär oss genom rörelse.

Vad som skiljer ovan nämnda scenarion åt är främst vilka inlärningsmetoder som användes. Anders Östergren aktiverade min hjärna på alla tänkbara sätt. Jag såg, jag hörde, jag rörde och jag kände. I Eskilstuna aktiverades endast den auditiva inlärningen. En ganska dålig väg in i min hjärna, har jag lärt mig.

Man kan likna det vid att kasta pil på en darttavla: Om du endast kastar en pil, så är det inte säkert att du träffar ditt mål, men om du istället kastar fyra pilar, så ökar chansen markant.

Vilka vägar är de bästa för din hjärna? Och vilka vägar använder du själv när du sprider din kunskap vidare?

 

/Björn-Ivan

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *