Tionde träffen: Efter resan till Polen

Äntligen fick vi träffas igen ute på Söra efter resan till Polen och ett påsklov. Det blev naturligt att låta dagens tema vara: Efter resan till Polen. Vi hade massor att följa upp och reflektera över och lika mycket att fundera över inför fortsättningen och den stora avslutningen i maj.

Vi inledde med ett bildspel från resan som helhet, lyssnade på radioinslaget i P4 Sörmland innan alla elever åter fick sina skrivböcker i handen och rubriken: Att komma hem att skriva kring. Hur kändes det att komma hem? Vilka typiska frågor fick du av din omgivning? Har du tänkt tillbaka på resan? Hejar ni på varandra i korridorerna på ett nytt sätt nu? Så här skrev några i sina skrivböcker:

Min första reaktion när jag hade kommit hem var att jag ville tillbaka. Inte bara hade jag lärt mig massor, utan jag hade också varit i en fantastisk grupp. Det kändes också som att tiden stannat när jag åkte, som att allt här hemma bara fastnade medan jag upplevde. Sedan när jag väl kom hem hade inget förändrats. Skolan, hemmet och allt annat var precis likadant. På något sätt gav det mig en uppgivenhet. Hur skulle jag kunna fortsätta leva som vanligt när det hänt så mycket?

Hur var det att komma hem? Jo, det var inte första gången jag kom hem ifrån en resa, men den här var helt annorlunda. När jag knackade på dörren hemma var jag inte längre densamma som jag var när jag klev ut ur den en vecka tidigare. Jag lärde mig otroligt många saker som jag hade aldrig tänkt jag kunde lära mig på sju dagar. Det är var absolut en av de bästa resor jag någonsin gjort.

Jag ville inte åka hem från Polen men den första dagen när jag såg dem som var med på resan så kände jag att vi har något gemensamt. Vi har tillbringat en hel vecka av våra liv tillsammans i ett främmande land. Det är bara vi som kan ha en konversation om till exempel när vi stod i skogen i Josefow eller den där morgonen när hade ordfläta.

Jag var ett känslovrak, alla känslorna var utanpå efter resan. Jag var glad att jag var hemma men också ledsen för nu var jag tvungen att lämna det som hade varit allt i en hel vecka. Frågorna spottades ut ur både mamma och pappa men jag visste inte vad jag skulle svara. Vad har ni gjort? Allt, var det enda jag kunde få ur mig. Vi har skrattat och gråtit, ibland nästan samtidigt. Vi har lyssnat och fått kunskap men också fått upptäcka den själva. Jag kunde inte beskriva vad jag hade varit med om för det var något så enormt. Jag kan fortfarande inte förstå hur så mycket kunskap och så många känslor kan rymmas inom en vecka. Den tillhörighet som jag känner är enorm och jag kan inte förstå att det snart är slut.

Skrivboken är nu fylld av tankar och reflektioner från oktober och fram till och med Polenresan. Därför var det viktigt att inför den sista stora uppgiften i basgrupperna – att förbereda en slutpresentation – låta alla elever få tid att läsa igenom alla texter och kommentarerna från oss undervisningsledare. Efter det påbörjade grupperna arbetet med att planera sina presentationer. De funderade över: Vad ska vi berätta om Toleransprojektet och det vi lärt oss? Vilka bilder vill vi visa? Vilka texter som vi skrivit ska vi högläsa? Ska vi låta publiken göra något? Eftersom vi ska framställa egna t-shirts utlystes också en tävling i att skapa den bästa loggan för Toleransprojektet. Varje grupp fick presentera sitt förslag till upplägg och fick respons från övriga grupper.

Dagens uppgift till burken blev att skriva ner något om sig själv kopplat till Polenresan. Ditt starkaste minne? En viktig erfarenhet? En fråga du bär med dig? Många lade oss ner minnen i burken som samlades in under resan. Från förintelselägret Belzec hade vi med oss stenarna från minnesstunden hem. Många valde en sten att lägga i burken.

Den tävling som vi ägnade sista dagen i Krakow åt: Uppdrag Kazimierz, fick sina vinnare och dagen avslutades med prisutdelning – fina skrivböcker från bokhandeln i Kazimierz, de före detta judiska kvarteren.

Nästa gång blir den sista gången vi ses på Söra och då väntar bland annat generalrepetitioner inför slutpresentationerna som kommer att äga rum i Nicolaiskolans aula måndag 22 maj kl 18.30-ca 20.00 (för grupp 1) och tisdag 23 maj kl 18.30- ca 20.00 (grupp 2). Då är föräldrar, kompisar, lärare, politiker och andra intresserade varmt välkomna att lyssna. En inbjudan skickas ut inom kort!

2 reaktioner på ”Tionde träffen: Efter resan till Polen”

  1. Tack för trevlig läsning
    Och för att vår son fick vara med i denna grupp.
    Han har uppskattat det mycket.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *