TRATTKANTARELLER OCH VARMA MACKOR

 

Det blev ju trots allt ett riktigt svampår. Någon i personalen plockade såna mängder med trattkantareller att en hel korg full kom Löparen och Snickaren tillgodo. Svampen rensades av entusiastisk boende och på kvällen gjordes en härlig svampstuvning. Vi fick så avnjuta varma mackor till kvällsfikat och det var även rikligt med ost ovanpå stuvningen. Ack, så gott! Det var så länge sen jag åt trattkantareller i en så god stuvning. Vår personal spar inga omsorger för att vi ska må bra.

Att få rensa nyplockad svamp är en upplevelse för luktsinnet och känseln i fingrarna. Det doftar skog och mossa och så svamp förstås. Fingrarna färgas gula av svampen och det är härligt att borsta svampen ren. Inte skölja då försvinner så mycket smak. Alla minnen som väcks till liv.

När jag var liten hemma på bondgården i Lid, plockades det massor av kantareller, både gula och trattisar. Det var pappa som stod för plockandes. Ofta var det under älgjakten som han trampade rakt på kantarellplatser och plockade ryggsäcken full. Han kanske inte fick skjuta så många älgar med kantareller blev det alltid. Vi barn fick hjälpa till och rensa svampen. Mamma rensade det mesta förstås. Därefter förvällde hon den hackade svampen och så konßerverades den i små glasburkar. Det fanns ju ingen frys på den tiden och att torka den var inte påfunnit hos oss. Mamma travade sedan burkarna i matkällaren för att plockas fram då och då under vintern. Men, det förstås, vi åt en hel del av den färska svampen när den var nyplockad. Då gjorde mamma kantarellstuvning och la ovanpå omeletten till söndagsfrukosten som alltid var lite extra festlig.

Kristina Schmidt

 

PUBAFTON PÅ HÅLLET

Det blir bara mörkare och mörkare för varje kväll och då passar det bra med en pubafton. Vi bestämde en hel del aktiviteter för oss boende, på Brukarrådet i början på hösten. Pubaftonen var en aktivitet.

Vi betalade femtio kronor vardera för ett glas vin eller starköl och kex, ost, vindruvor ölkorv och snacks. Den underbara personalen fördelade arbetsuppgifterna och ordnade puben på bästa sätt. Vi höll till i inre delen av entrén och där fanns små bord, ljuslyktor och en riktig bardisk alldeles utanför köket.

Det var så mysigt och vi intog puben. En del hade en eller flera anhöriga med sig, som var anmälda tidigare. Dansmusiken spelade ur högtalarna och någon ur personalen bjöd boende på en dans. Vi pratade och surrade, vi åt och drack både rött och vitt vin. Jag drack starköl, för det tycker jag passar så bra på en pub. Glas nummer två betalade vi tjugo kronor för.

Allt var så trevligt och det känns roligt att bekanta sig med andras anhöriga. Jag kunde inte få med mig någon av mina barn eftersom alla fyra nu har flyttat från Nyköping. Men jag hade trevligt i alla fall med ölkorv och starköl blandat med glada skratt och småprat runt bordet. Personalen som fanns med under kvällen hade fullt upp med att fylla på glas och servera snittar och snacks.

Kristina Schmidt

 

Vårkänslor!

 Ja, äntligen har jag planterat min blomlåda utanför balkongen. Det är rosa och lila nejlikor. Så är det en liten klängväxt med rosa och vita små små blommor. Jag blir glad varje gång jag tittar ut genom fönstret. När jag har dörren på glänt känner jag en svag doft från nejlikorna. Plantorna har jag köpt på Blomsterlandet.

Vi åkte från Löparen med tre ledsagare. Vädret var regnigt och det haglade till och med. Men inne i affären var det underbart. Jag har till exempel aldrig sett så många olika pelargoner. Jag var frestad att köpa några men jag avstod för det är fortfarande för kallt for dem på nätterna. Jag tittade också på styvmorsvioler men de såg så små ut att jag blev rädd att de inte skulle klara livet i min balkongkorg. Alltså, nejlikorna blev mitt val.

Jag föll nog mest för doften. Det fanns många olika orkidéer och jag ska köpa några nya vid vår nästa resa till Blomsterlandet. Det passar bäst till hösten, tycker jag. Jag har sju brudorkideer. De flesta har små små knoppar och jag hoppas att de ska växa till sig. Jag köpte orkidegödning så att jag kan hjälpa dem på traven.

Jag fick en stor hortensia av min bror, när jag fyllde år för en månad sedan. Jag har läst att den får aldrig torka ut utan den ska hållas jämt fuktig. Så bar det sig inte bättre än att jag blev sjuk och måste läggas in på lasarettet. Då fick min vackra hortensia inget vatten på några dagar. Aj, vad den var törstig när jag kom hem. Men jag tror att den nu efter en veckas ompyssling börjar repa sig igen.

Det var ganska otroligt att jag skulle kunna plantera min blomkorg alldeles själv. En av den klokaste personen på Hållet, såg mitt dilemma. Hon överraskade mig med att duka upp korg, plantor och jord, i lagom höjd för rullstolen, så då kunde jag plantera alldeles själv. Det är en särskild känsla att känna jord mellan fingrarna, om så bara i en balkonglåda.

Hemma på bondgården planterades det varje vår. Mest var det köksväxter och potatis. Mamma var så noga med rensning och gallring. Det finns inget så ljuvligt gott som en egen tomat eller morot. För att inte tala om färskpotatisen med en klick smör.

Det kan man leva på hela sommaren. I vår trädgård fanns det annars mest perenner. Vackra pionbuskar och rosor tävlade i skönhet. Men den här årstiden var syrenerna det vackraste. Det är få förunnat, men vi hade en syrenberså av riktigt gammal sort. Jag minns alla de gånger vi barn fick saft och bullar i bersån. Trädgårdsmöblerna var av trä och vitmålade. Jag minns att pappa och mamma målade dem varje vår, ungefär så här dags. Så fick vi barn inte röra möblerna förrän efter signal från pappa.

Min syster och jag hade en fin lekstuga med de sötaste små möbler du kan tänka dig. Bordet var åttkantigt med svarvade ben. En karmstol i samma stil och en soffa lagom för två små barn. Hela möblemanget var grönt med mörkröda detaljer. Dessutom hade vi fått var sin stoppad fåtölj av mormor. Det var små barnfåtöljer, en grön och en röd. Den röda var min. Vi var så rädda om alla våra möbler och städade så försiktigt vi kunde.

 

Lekstugan var ofta utgångspunkten i våra lekar, särskilt när kusinerna var på besök. Sedan kunde leken utvecklas till att äga rum på olika ställen på gården. Bersån var ett bra lekrum liksom en gammal övergiven jordkällare. Åh, vad vi lekte, och lekarna handlade om sånt vi upplevt i vardagslivet. En lek som min syster och jag lekte, när vi var ensamma, var att vi tog realexamen. Vi hade en syssling som tog examen i Nicolaiskolan, och vi fick vara med och åka lövad skrinda, genom Nyköping och en bit ut på landet. Vi lekte att vår svinggunga var när alla hissade flickan som tog examen. Så hade vi syrener med snören knutna så att vi kunde gratulera varandra genom att hänga blommorna runt halsen på varandra. Det hör till saken att vi hade hur mycket syrener som helst på gården, så därför gjorde det inget att vi lekte med blommorna.

Vi berättade aldrig för några andra barn om vår lek. Det var en obegriplig lek för utomstående. Lekstugan finns kvar än idag om än lite luggsliten och sönderlekt.

När jag var barn plockade vi gullvivor i massor. På något vis så fanns det mycket mer gullvivor då. Jag minns att vi hade gjort en av många utflykter med pappa och mamma på motorcykeln. Pappa körde med mamma bakom. Jag satt tryggt mellan dem och min syster satt framför pappa i ryggsäcken. Hon var minst. I cykelkorgarna hade mamma packat saft och kaffe med allt möjligt gott till. Så åkte vi iväg på lördagskvällen. Ofta till Båven för att fika vid Spikstenen och kanske få syn på fiskgjusen som häckade där. En gång åkte vi åt ett annat håll och stannade vid en Björkbacke nära Ökna.

Där växte de största gullvivor som jag någonsin sett varken förr eller senare. Stjälkarna var nästan en halv meter höga och blommorna satt i stora klasar på varje stjälk.de doftade så himmelskt och lyste så starkt att det blev ett outplånligt minne för mig. Vi plockade en stor bukett som mamma fick hålla i ena handen när vi åkte hem på motorcykeln. Den andra handen höll hon hårt runt mig som satt framför henne. Pappa körde säkert mycket sakta när vi åkte hem, medan solen sakta sänkte sig över oss. Vi barn somnade oftast på vägen hem. Vi var så trygga och det doftade gullviva så sövande. Jag minns att mamma tog sin största vas för att gullvivorna skulle få plats.

När jag nu tittar ut genom mitt fönster här på Hållet, ser jag en tallbacke ovanför. Den backen är helt vit av vitsippor. Det är så vackert så jag blir nästan tårögd.

Kristina Schmidt

Valborg och sköna maj

VÅRELDAR

Jag minns våra majbrasor från min barndom. Ris och löv hade samlats på läsidan av berget. Högen var jättestor. – Nu tänder jag på! Ropade pappa högt. Ofta hade över kusinerna och faster och farbror kommit för att fira Valborgsmässoafton på bondgården. Stämningen var hög och vi sjöng ” Vintern rasat ut” så att det dånade i vårkvällen. Ibland var det lite svårt att få fyr på elden men då tog pappa lite fotogen och hällde över riset och då flög flammorna jättehöga mot skyn.

 

Allt var så vackert och vi barn fick vara ute länge och stoja runt elden. När den brunnit ut och det bara var glöd kvar fick vi var sin pinne av pappa och korvar att grilla, av mamma. Åh, vad det smakade bra. Sen blev det bara pappa och farfar kvar att vakta glöden och släcka ut den. Vi andra fick gå inomhus och dricka kaffe. Men då var vi barn så trötta att vi gick och la oss alldeles frivilligt.

Valborgsmässoafton firades långt tillbaka i Europa, till minne av helgonet Valborg.

Men det har sedan länge glömts bort. Men på medeltiden tände man våreldar för att mota ut vintern och hälsa våren välkommen. Man trodde att häxorna red iväg till djävulen på getabockar eller kvastar. Fanns det någon kvinna i byn som kunde bota sjukdomar med hjälp av örter från naturen, så trodde man att de var häxor och utövade trolldom i sin läkekonst. De brändes på bålet och kunde på så vis undvika helvetet.

Så småningom övergick våreldarna till att bli en glädjens högtid då vi hälsade våren välkommen . Körsång och tal till våren var och är fortfarande vanliga inslag i firandet. Ibland förekommer fyrverkerier också. I år kan vi fira Valborgsmässoafton på många ställen i vår kommun. Vi som bor här på Hållet kan se en fin brasa uppe vid Fåfängan.

Där tänder man elden kl.18. Den syns ända hit ner till oss boende, om vi inte kan komma ända upp till Fåfängan. Väl där kan man få lyssna till körsång och äta varm korv. I Oppebykyrkan firar man gudstjänst i vårens tecken och därefter går man i ett fackeltåg upp till Släbroberget. Där tänds elden med hjälp av alla facklor och så blir det mera körsång och ett fint vårtal. På Vallarna, vid Nyköpings hus, firas kommunens stora Valborgsmässofirande, med våreldar och vårtal av någon känd person i kommunen. Där brukar man även ha fyrverkerier mm. Som traditionen bjuder. Vid Ryssbergen kan man fira in våren men utan fyrverkerier. Så där kan man ta med sina hundar. På många andra platser, runt om i bygderna, har man våreldar och trevliga begivenheter. Alla har sina egna traditioner.

I Uppsala bodde jag i många år och det är ju en universitetsstad med starka traditioner runt Valborgsmässoafton. Det är massor med studenter som vimlar och vinglar runt i stan. Firandet börjar på förmiddagen med forsränningen på Fyrisån.

Där gäller det att klara sig på en flotte ner för Fyrisåns brusande vattenfall. Många kapsejsar under vägen och någon kommer ända ner till Flustret och har vunnit. Därefter blir det sillunch på nationerna.

Vi hade, liksom många andra, egna silluncher med mycket stoj och immiga glas. Kl.15 måste vi vara nedanför universitetet i Karolina Rediviva, för mösspåtagning. Flera tusen studenter vinkar med sina vita mössor och när de gamla professorerna på balkongen tar på sig sina gulnade mössor så fick även vi ta på oss våra.

Därefter trängs alla ner för Karolinabacken för att dricka champagne vid någon nation, vi trängde oss ofta in på Norrlands nation, för där var min bror ofta bartender.. Därefter tog vi oss hem för en stunds vila innan vi lagade en fin vårmiddag och avnjöt den med goda vänner. Kl.21 gällde det att infinna sig vid Gunillaklockan i Slottsbacken för där tändes majbrasan och vi fick lyssna till Allmänna sången som sjöng alla våra kända vårsånger som hör till Valborgsmässoafton och första maj. Sen gick vi hem genom en allt tystare stad med enstaka snubblande gäng studenter, som ännu inte funnit ro för natten.

Vi sov alltid väldigt länge på första maj och åt en väldigt lång frukost med våra övernattande vänner. Vi gick aldrig i några demonstrationståg. Vi var inte så politiskt aktiva. Så småningom flyttade min familj till Trosa. Där firar man Valborg uppe i Alperna. Där har man en tjärad båt som man eldar upp i brasan. Det skulle ge fiskarna i Trosa ett bra fiske det kommande året, enligt gammal sed. Körsång på torget inledde firandet och sedan tågar man med den tjärade båten upp till brasan i Alperna.

Ja, nog kan man såga att det finns många traditioner för att hälsa våren välkommen. ” Sköna maj välkommen till vår bygd igen…………” Men varför är det alltid så kallt på Valborg?

Kristina Schmidt

APRILVÄDER

 Enligt den gamla Bondepraktikan så gäller följande:

Mars med sitt stora skägg, Lockar barnen utom vägg.

April med sitt stora skinn, motar dem åter in.( Södermanland) Mars torr,April våt och Maj kall, fyller bondens lador all. På en våt april följer en torr Juni. Klart månsken i April skadar fruktblommorna.

Ja, så säger den gamla Bondepraktikan som har sitt ursprung från medeltiden.

Nu till nutid: Kännetecken för aprilväder är solsken och sommartemperatur eller ömsom regn hagel snö och kyla. Allt är normalt för norra halvklotet.

Kännetecken för den meteorologiska våren är att dygnstemperaturen är stigande och ligger mellan 0 och 10 plusgrader. Så vi kan i alla fall konstatera att vi har vår, även om vi hade snöstorm den 14 april, som ju var långfredagen.

Nu när jag tittar ut genom mitt fönster kan jag se att vi har fått vitsippor på Hållet. Jag minns en aprildag när jag var barn och fick för mig att ta av mig strumporna och cykla barbent. Då blev mamma så upprörd så jag förstod att det blev strumpor på igen. Hon sa: ” Är du alldeles rysker unge?” Rysker är ett gammalt ord från att man såg ryssarna som en farsot som man på alla sätt skulle undvika. ” Av skadan blir man vis .” Ett annat ordspråk som hon använde när vi gjort något dumdristigt. Ett ordspråk som jag ofta hurtigt använde på mina egna barn var: ” Det finns inget dåligt väder bara dåliga kläder.”

Jag ville ju att barnen skulle få frisk luft fastän det regnade, blåste eller snöade. Jag gick ju inte så gärna ut själv men barnen skulle leva ett sunt liv. ”Är du alldeles från vettet unge.” var min farmors älsklingsuttryck när vi barn gjorde ofog. ” Allt är inte guld som glimmar ” sa hon när jag skulle flytta till Gävle för att få min lärarutbildning. Farmor ville helst att vi blev hemma i Nyköping, som ligger 2 mil bort från bondgården. När jag sen kom hem och hälsade på , var det jag som sa: ” Borta bra men hemma bäst.” Vi har en mängd ordspråk och de har ett värde, så vi ska använda dem ofta. Nu i april passar detta ordspråk: ” Det som göms i snö kommer upp i tö.”

En hel del saker kan man se efter Hållets småvägar t.ex. En ensam vante eller handske, en hink och spade som står så fint i kanten eller en halsduk som någon hängt på en gren. I dikesrenarna kan man få se en och annan navkapsel. Men det ser man förresten året runt. Men det som är sorgligt som kommer fram är alla tomburkar, plastpåsar och cigarettfimpar mm. – Varför slänger vi så mycket utefter vägarna? Det verkar vara omöjligt att komma åt. I havet är det fullt med plastartiklar som dumpats från fartygen.

Fiskarna får i sig en hel del när de äter. Det är häpnadsväckande syner som kan ses då man sprättar upp de lite större fiskarna. Men det värsta jag sett i den vägen var en uppsprättad val. Det som rymdes i den stackars valen kunde säkert fylla en container. Valen gick säkert en kvalfylld död till mötes.

Hur kan de som städar de stora fartygen bara dumpa allt avfall i havet. Jag har läst att detta påverkar hela faunan i de största haven.

Korallreven är också hotade. Hoppas att det blir bättre kontroll på de stora lastångarna som färdas på våra oceaner. För att återvända till aprilvädret så måste jag säga att det är en skön månad. Tänk på ljuset! Nu är det ju ljust klockan 8 på kvällen. Det nordiska ljuset är ju det finaste vi har.

Och då spelar det inte så stor roll om vädret växlar mellan solsken, regn, hagel och snö.

Kristina Schmidt

Stilla veckan före Påsk

 Jag minns tydligt en skärtorsdag 1957 då jag fick min första cykel. Den var blå och hette Rex. – En rekorderlig cykel, som pappa sa. Jag var sprudlande glad och cyklade genast ner till mjölkpallen som var barnens mötesplats. Alla måste ju få beundra min nya fina cykel. Jag hade sedan min Rex under hela min uppväxt. Så småningom blev benen för långa och pappa fick byta ut den mot en vuxencykel.

Men det är en annan historia.

Påskveckan var ingen stilla vecka på bondgården. Det var mycket bestyr inför påsken. Inte minst angående äggen. Hönorna värper ju som mest och bäst på våren. Det är ju därför som äggen var och är vanligaste maten på påskbordet. Våra hönor gick fritt omkring på gården och värpte lite här och där. Syrenhäcken var populärt. Vi fick plocka äggen försiktigt och farmor fick visa mig och min syster hur man tvättade dem och med varlig hand la ner dem i en stor korg.

De bruna äggen ansågs som godast. Varför vet jag inte. Än idag tycker jag att de bruna äggen ser mest aptitliga ut. Farmor hade så mycket ägg så hon kunde sälja till grannar som inte hade några höns. Inför påsken förberedde vi äggkokningen som skulle äga rum på påskafton då den stora påskmåltiden avnjöts. Då kom min faster med familj. Farbror Henrik älskade kokta ägg och det gjorde min pappa också.

Men nu tillbaka till själva äggkokningen. Man la ner två tjog ägg i två olika linnedukar. En duk som skulle bli löskokta och en duk som skulle bli hårdkokta. Vi barn, kusinerna och min syster, tyckte bäst om hårdkokta. Jag fick hjälpa farmor och mamma att duka i matsalen. Alla skulle ha sina egna äggkoppar. Vi hade massor med olika vackra koppar och skedar som var ämnade för ägg. På påskbordet pyntades också med små keramikhönor och en stor färgsprakande tupp. Små kycklingar kryllade över hela bordet. Servetterna var stora och herrarna hade dem under hakan. Vi flickor la servetterna prydligt i knät. Förutom äggen serverades naturligtvis sill som farmor hade lagt in och som alla lovprisade. En jättestor räkomelett fanns också på bordet. De obligatoriska köttbullarna fattades inte heller. Vi barn och kvinnorna drack påskmust medan herrarna drack farfars påsköl och immiga snapsar. Farbror Henrik och pappa tävlade om vem som kunde äta flest ägg. Ett år åt min farbror sjutton ägg medan pappa bara orkade elva. – Det kallar jag äggfrossa!

Som vuxen anordnade jag och min man ” Jakten på jätteägget.” Det var en lek för alla barnen. De var många eftersom mina syskon och jag själv hade stora familjer. Vi gömde ett jättestort påskägg, som var inköpt på en resa till Tyskland. Ägget innehöll små godisägg och annan godis såsom marsipanfigurer och chokladharar. I Tyskland firar man ofta att påskharen kommer på besök och då får barnen påskägg.

Tillbaka till jakten. Barnen delade sig i olika lag med en vuxen i varje. Jag hade skrivit olika meddelanden och gömt dem runt om på gården så det blev en hel del spring och letande. Det lag som hittade jätteägget fick dela med sig av godsakerna och det blev ett härligt mumsande.

Därefter serverades varm korv under garageporten. Senare skulle den stora påskmåltiden avnjutas med ungefär samma traditioner som i barndomen. Vi kvinnor förberedde maten och herrarna badade bastu och drack öl. Barnen lekte och syntes inte till så värst mycket. Det har ju aldrig varit någon som kunde slå farbror Henriks äggrekord, men vi har ju inte haft någon tävling. Men kokta ägg var alltid det viktigaste på påskbordet. Riktiga landsägg skulle det vara och helst bruna.

Påsken är en kristen tradition i våra dagar och firas till minne av Jesus lidande på korset och hans uppståndelse från döden på långfredagen respektive påskdagen. När jag var liten var långfredagen en stilla och tråkig dag. Jag fick inte cykla omkring på vägarna och vi fick mest leka stillsamt inomhus. Påskafton var ju desto roligare och påskdagen var en glädjens dag med kyrkofirande i vår lilla vackra kyrka i Lid. Jag sjöng med i barnkören och vi fick stå på läktaren och sjunga. Kyrkan var fullsatt och efteråt var det kyrkkaffe som anordnades av damerna i kyrkliga syföreningen. Stora gräddtårtor hade bakats och småkakor i massor. Mamma bakade alltid toscarutor. Det var hennes stolthet som hon fick mycket beröm för.

Här på Hållet inbjuds vi till egen gudstjänst på onsdag i stilla veckan. Jag tror att jag ska besöka den. Det är ju fint att det anordnas. Sen ser jag fram mot påskdagen då hela min stora familj ska samlas till långbord här hemma hos mig på Hållet. Jag har ordnat med överraskningar till alla mina barn och barnbarn. Jag är så lycklig över att vi kan samlas precis som när jag var barn och när mina egna barn var små.

När jag tänker på den hemska terrorattacken i Stockholm, blir jag särskilt tacksam för min stora familj som har möjlighet att samlas. Vi måste vara stolta över våra traditioner och vara rädda om varandra.

Glad påsk! Kristina Schmidt