FETTISDAGEN OCH ALLA HJÄRTANS DAG

I år ligger dessa dagar i samma vecka. Fettisdagen ligger alltid på tisdagen efter Fastlagssöndagen och då ska vi enligt traditionen äta fet mat , sista dagen före fastan fram till påsk. Så lever vi ju inte nu för tiden, men Semlan eller Fettisdagsbullen eller Hetvägg som vi även kan kalla den mandelmassefyllda gräddbullen som vi smaskar på inte bara en gång utan lite då och då under tiden mellan nyår och påsken. Det är inte min melodi utan semla äter man i tiden efter Fastlagssöndagen och fram till påsk. En del äter semlan med varm mjölk i en djup tallrik men de flesta tar nog lite fika till gräddbullen. Vi har mandelmassa i Bullen men i Norge och Finland har man vanligtvis sylt inuti.

På bondgården bakade förstås mamma och farmor sina egna semlebullar och fyllde dem med mandelmassa blandad med inkråmet i Bullen, spritsade grädde i massor och det trekantiga locket högst upp beströdd med florsocker.

Den traditionen tog jag själv med mig till min egen familj och plockade upp kardemummabullarna lite då och då ur frysen, och gjorde med största omsorg i ordning dem till semlor i lite olika storlekar, precis som på konditoriet. Vi köpte aldrig semlor färdiga utan det var alltid egen produktion.

I år infaller alltså ”Alla hjärtans dag” samma vecka som fettisdagen. Vi firar alltid Valentindagen den fjortonde februari. Det är en dag då vi ska visa kärlek till våra närmaste. Det kan vi göra med blommor, godishjärtan eller annan gåva som vi hittar på. Det är viktigt med kärleken som står i fokus. En riktigt god vän kan också firas på liknande sätt.

Traditionen härstammar från den tid då vi hedrade helgonet Valentin, därav namnet Valentindagen. Jag vet att man i vissa gymnasieskolor uppvaktar varandra med en röd ros. På kvällen gäller det för den stressade gymnasieeleven att ha samlat så många rosor som möjligt. Denna tradition är så pass ny att jag aldrig själv firade dagen under min uppväxt. Men nu har den snabbt blivit köpmännens. Så det finns en mängd små presenter med röda hjärtan på t.ex en liten söt nalle som håller i ett rött hjärta. Godis, chokladpraliner finns i massor i formen som ett hjärta. Men man måste ju inte slå mynt om alla gåvor. Ett kärleksfullt brev är ju värt mycket mer än alla praliner i världen.

Vi kan vara med och fira Gudstjänst, här på Hållet på ”Alla hjärtans dag”. Då får vi se om det blir en kärleksfull predikan.

Jag vet att vi till efterrätt på onsdag den fjortonde februari, får ett vaniljhjärta. Det är mördeg, bakad med vaniljkräm inuti och florsocker runt hela kakan. Det är Mariebergsgårdens kök, som på så vis vill skänka oss alla en liten munsbit för att fira Valentindagen.

Kristina Schmidt

DET STORA VINTEROVÄDRET OCH DEN VACKRA SOLEN

Till slut så kom snöstormen inte bara i Norrland utan i hela vårt avlånga land. Här i nedre delen blev vi ju chockade som vanligt och trafikkaoset var ett faktum. Vi blev utan ström och kylan började också sprida sig, ända ner i Sydsveriges spets.

Det var härligt tyckte barnen, medan vi på Hållet kurade inne och hörde vinden vina genom fönsterrutorna. Snöröjningen pågick till långt in på nätterna och man kunde se de blinkande traktorerna även på våra små stigar här på Hållet.

Men så hände det, solen bröt igenom och det blev vindstilla. Snön hänger tjock på alla grenar. De stora höga tallarna har vita tunga hängenoch snöplogkanterna är som små staket runt alla gångstigar. Många är ute och promenerar i solen och gått tryggt armkrok på de plogade stigarna. Hundarna får springa löst och håller sig ändå nära husse och matte eftersom det inte går att komma fram ute i skogen runt omkring.

När jag var barn byggde vi stora igloon med hjälp av snöplogkanterna. De kunde vara meterhöga och fanns runt omkring bondgården. Vi grävde långa djupa gångar och gjorde små gluggar till fönster. I gluggarna fick vi ha levande ljus tända och vi hade hjortskinn och fårskinn på golvet i grottan. Det var så hejdlöst roligt att jag aldrig kan glömma det. Nu blir det aldrig lika mycket snö längre på vintrarna. Det är som att hösten håller sig kvar längre och vi kunde faktiskt plocka trattkantareller i december förra året. Ibland åkte vi skidor när jag var barn och det var härliga spår som vi kunde lägga upp runt bondgårdens alla uthus och djurboningar. Stearinstumpar var den utmärkta valla som vi använde oss av under skidorna. Sen åkte vi i spåren på tid och tävlade med varandra. Jag lovar att det var rosenkindade barn som kom in till kvällen.

I dag är det söndag och solen är så där gnistrande. Vid lunchbordet sa någon:

– Åh, vad jag saknar att kunna gå rakt ut genom dörren, en sån här vacker dag !

Men vi kommer ut en sväng på vardagarna, när vi har våra ledsagare här.

Jag tror att jag ska plantera om mina julblommor nästa vecka. Då kan jag nog få hem ny jord för att kunna plantera isär de julgrupper som går. Då kanske jag får lite vårkänslor.

Kristina Schmidt