PANG!

Där gick startskottet för årets Vasalopp.

 

 

1400 skidåkare startar i Sälen för att ta sig hela vägen till Mora. Det var det 93:e Vasaloppet som myllrade sig sakta fram över det stora fältet. – Några åker in i varandra med korsade skidor – Några tappar stavarna. Det är världens största startfält. Män och kvinnor blandade. Många orkar hela vägen till mål men några kommer inte alls i mål. Det är ju hela nio mil i blandad terräng och med många rastställen i orterna på vägen.

Föret var bra i år och chans till omvallning fanns vid varje hållplats. Ekströms blåbärssoppa i flera hundra liter eller är det kanske dalkullornas egna recept? Elittrupperna tog snabbt täten och man kan följa olika klungor som håller samman. Många kändisar återfanns i spåret. Så brukar det vara. En försvarlig del av åkarna tävlar för sitt idrottsförbund och har tränat hårt under året som gick. Men de allra flesta åker alldeles själva och har tränat olika mycket. Men ska du orka nio mil måste du ha åtskilliga mil i benen. Kanske har du fått åka rullskidor till största delen. Snön lyser ju med sin frånvaro i södra Sverige. Jag följde hela loppet på tv och det var riktigt spännande.

Tv gjorde intervjuer med skidande glada åkare. Efter halva loppet var det förvånansvärt många som fortfarande höll modet uppe. Nu kunde man också börja skymta den klunga som tagit ledningen. Kanske skulle man klara tretimmarsgränsen ” I fäders spår för framtids segrar” Det är skriften över målgången i Mora.

Efter åtta mil kan man absolut säga vilka som har vinstvittring. När det är en kilometer kvar kunde man förstå att det nog skulle bli en norrman som skulle segra på herrsidan men på damsidan stod det helt klart att en kämpande svenska skulle ta hem vinsten strax efter . John Christian Dahl var först i mål i Mora. Tiden blev ca fyra timmar.

En elitåkare från Norge. grattis!!!

Dalkullan fick segerkransen runt en alldeles slut vinnare Britta Johansson Norgren kom i mål ca tjugo minuter senare en svensk elitåkare som äntligen fick vinna. Hon har kommit tvåa flera år tidigare. Dalmasen stod med segerkransen och väntade alldeles under.

I fäders spår för framtids segrar Min son har åkt Vasaloppet tre gånger. Jag följde honom via min telefon. Jag behövde trycka in hans starttid och startnummer. Så kunde jag få tiden vid varje ort som han passerade.

Det var fantastiskt spännande för den stolta mamman.

-Ja första söndagen i mars startar kl åtta med Vasaloppet! Lika dant varje år. Sen kan våren och vårfåglarna och blommorna få fritt fram 🙂

Kristina Schmidt.

Vecka 9

sista veckan i februari och första veckan i mars, möts på halva vägen. Idag är det fettisdagen eller semledagen och vi får avnjuta årets första semla. I alla fall om man går efter gammal tradition och nonchalerar alla semlor dessförinnan det vill säga alla bagare som slår mynt om semlan och börjar sälja den efter nyår. När jag var barn fick vi äta hetvägg. Det var semlan eller fettisdagsbullen, som låg i en djup tallrik med varm mjölk runt omkring. Det var mest på lördagar , under fastan, som detta serverades och fick avnjutas i skolmatsalarna.

Alla skolor hade inte frukost- rast med egen matsal och eget skolkök, utan barnen fick äta sin medhavda matsäck i kapprummet. Så var det för mig de första skolåren. Jag kan fortfarande minnas mina goda mackor med stekta ägg. Det som möjligen störde denna kulinariska stund var lukten av våta yllevantar och genomblöta pjäxor.

I slutet av femtiotalet anordnades skolkök och matsalar i varje kommun. Min mamma fick sitt första arbete som husmor i min skola. Det var mycket speciellt att kunna springa in till mamma och de övriga mattanterna, efter skoldagens slut. Ibland kunde mamma sticka till mig en tioöring så att jag kunde smita iväg till byns konsumbutik och köpa en tablettask. Därefter skulle jag gå direkt hem och läsa mina läxor. Det sistnämnda var villkoret när man fick tioöringen.

 

Fastan i år startade i söndags då det var fastlagssöndagen. Den avslutas på påskafton. Vi märker inte så mycket av fastan förutom semlan och fastlagsriset med vackra fjädrar och annat pynt.

 

Nu har jag precis avnjutit min första semla för året. Det är kväll och jag har tillbringat dagen på sjukhuset. Inga svåra krämpor men lite rundsmörjning. Jag fick åka i rullstolen genom vår kulvert som ni säkert känner igen. Varje gång jag blir skjutsad tänker jag på denna fantastiska konstruktion. Vi som bor på Hållet har tur med våra transporter till lasarettet. Jag kommer att tänka på när jag bodde på sjukhusets hotell i Eskilstuna.

Jag behövde inte åka fram och tillbaka mellan Nyköpings lasarett och Eskilstuna länssjukhus, varje dag, utan kunde få bo på patienthotellet. Det ligger bara ett kvarter från sjukhusområdet. Jag kunde ta mig fram och tillbaka med det lilla tuff tuff tåget, som åker enligt tidtabell mellan byggnaderna. På så sätt kunde jag vara ganska krasslig och ändå klara mig själv under den mesta tiden då jag fick min dagliga strålning.. Men på slutet av min behandling blev jag inlagd på vårt fina länssjukhus. Jag fick ligga på en avdelning med mycket sjuka patienter. Vi hade en guldkantad vistelse. På lördagskvällen kom två vagnar skramlande. – Jag trodde inte mina ögon! Jag fick välja om jag önskade ett glas vin, starköl eller whisky. Till detta fick jag tre olika snittar med härliga pålägg.

Detta var en ljusglimt mitt i allt elände. Vad man än skriver och klagar på om vår sjukvård, så ser jag mycket ljust på den vård jag fått under mina tio år som patient.

Tänk att vi nu har passerat alla mörka månader och ljuset ligger framför oss. Den lilla talgoxen som pickar på mina talgbollar varje dag, har fått en vår-ton i sitt kvitter.

Den dag jag hittar min första tussilago ska jag jubla.

 

Kristina Schmidt

Sportlov

Vecka 8!

Det är sportlovsvecka för alla skolbarn där vi bor. En mängd aktiviteter erbjuds i vår kommun. Allt ifrån bandymatcher till filmvisning och vårt bibliotek Culturum, har program för varje dag.

Rosvalla har öppet för fri åkning på isbanan. Det är ju viktigt att inte våra barn och ungdomar blir sittande inomhus med dataspel hela lovet. Har man riktigt mycket pengar så kan hela familjen åka på skidsemester i våra fina vintersportorter i norra delarna av vårt land. Synd att det inte finns någon snö hos oss i östra Sörmland. Men nog kan vi göra utflykter med varm choklad och smörgåsar. Man kan faktiskt cykla i det sköna nästan vårvädret.

Jag minns ,när jag var barn, i mitten på femtiotalet att februari månad kunde ha mycket snö och en tjock skare som vi kunde åka spark på. Jag är uppvuxen i Rönö kommun ett par mil norr om Nyköping. På vår bondgård samlades stora vattensamlingar på våra gärden. Man hade inte täckdikat på samma sätt som nu så därför kunde inte smältvattnet vid töväder, rinna undan. Så frös alltihop när det blev kallare väder igen. Då kunde min syster och jag åka skridskor på den finaste isen. Jag minns särskilt en eftermiddag i februari år 1956 och vi åkte skridskor nere på ett gärde, så det stod härliga till. Mitt i vårt åkande så fick vi se två farbröder uppe på vårt hustak, alldeles vid skorstenen. – Vad kunde de ha för sig? Det såg ut som de satte upp en stålställning på skorstenen. När vi kom hem fick vi förklaringen.

Det var en tv- antenn som monterades upp. Klockan halv fem kunde vi syskon se på tv för första gången. Barnprogrammet hette Humle och Dumle. Ett annat barnprogram var Andy Pandy.

Så småningom kom ju Sigge cirkus med Sigge Fyrst och en massa gäster i cirkusen. Det var underbara program. Tänk vad högtidligt det var när vi samlades för att så småningom, avnjuta Hylands hörna, varje lördagskväll. Vilken feststämning vi kände. Alla aktuella artister var ju med någon gång, i hörnan. Långt uppe i våran skog fanns en gammal loge med lite kvarglömt torkat gräs,i. Min syster, jag och våra kusiner, gjorde utflykter dit vid olika årstider.

På vintern, när det var skidföre, packade vi , med hjälp av mammor, våra ryggsäckar, med varm choklad och smörgåsar. Så spände vi på oss skidorna och sen bar det iväg uppåt skogen. Ofta fanns det slädspår som vi kunde följa. Hade vi tur så kunde vi träffa på pappa och farfar, uppe i skogen. De höll på att kvista timmer och släpa hem, med hjälp av våra hästar Stella och Monia. Vår färd gick vidare längre upp i skogen fram till den gamla logen. Där spände vi av oss skidorna och slog oss ner i det torra gräset. – Gissa om matsäcken smakade bra! Det värsta var ju att det var lika långt hem igen. Men vi orkade och vi kunde åka längdskidor på den tiden. Nu för tiden är det ju mest utförsåkning, som gäller. Men det är en dyr utrustning och långt ifrån alla barn kan få dyra pjäxor och skidor. Men det går bra att åka pulka också. Precis nu ser jag en väderprognos på tv. – Det utlovas faktiskt fem till tio centimeter nysnö till i morgon, tisdag. Jag gläder mig för barnens skull. Tänk om det kunde bli ett vitt sportlov!

 

Kristina Schmidt

Kristina kåserar

 

 

Utanför mitt fönster går Hållets promenadstråk. Många promenerar med sina hundar. Ibland är hundarna klädda i sköna västar som matchar husses och mattes kläder. Hundar kan vara riktiga modelejon eller kanske det är hundägarnas behov av att ha en hund med fin vadderad väst.

Nej, jag skojar! Naturligtvis är det för värmens skull som hundarna har färggranna västar som går runtom hela kroppen och ser så fina och sköna ut. Ibland kommer det gångare som går två och två med raska steg och det syns tydligt att de går för motionens skull. Andra kommer mer flanerande och ser ut att ha trevliga samtal igång. Men ibland dyker det upp en och annan joggare med pannlampa och sköna kläder.

Hållet har många små asfalterade vägar som är som gjorda att löpträna på. Det allra roligaste är när skolklasserna kommer traskande två och två och hållande varann i hand. Alla har så fina reflexvästar på sig, fröknarna också. Ibland stannar de vid grillplatser en bit upp i skogen. Så packas alla ryggsäckar upp och korvgrillningen kan börja. Det påminner mig om sexti- och sjuttiotalet när jag var lärare och ofta gjorde utflykter, med barnen, i skogen. Ofta lekte vi trädkull och det gällde att ta sig mellan träden, i en viss bana, utan att bli kullad. Det var en populär lek ganska långt upp i åldrarna. När vi höll på med läsinlärning, för de mindre barnen, hade vi en återkommande lek då man skulle leta ”saker” som började på en viss bokstav, som vi just hade tränat i klassrummet. Då vände man på stenarna och tuvorna för att göra fynd , som kanske ingen annan hade gjort.

 

Just nu, när jag tittar ut genom mitt fönster ser jag en talgoxe som ivrigt pickar i sig av talgbollarna som jag hängt ut. Ibland kommer en liten blåmes och försöker få i sig några godbitar, men den blir snabbt bortmotad av den betydligt större talgoxen. Om det skulle smälla till och bli riktigt kallt då skulle kanske en domherre göra ett utfall mot mina talgbollar. Ovanför talgbollarna har jag en avlång blomlåda flätad av korg, hängande och ser riktigt ledsen ut för tillfället. I julas hade vi planterat Ljung i lådan och mitt i tände vi ett lyktljus varje helg. Då var det riktigt fint i blomlådan. Men det är ju inte utan att jag längtar till att kunna sätta ut härdiga penséer och vivor. Sen dröjer det inte länge förrän de första vårfåglarna kommer. – Men än är det vinter kvar, säger mor. Fast dagarna blir längre och längre och snart kan hundarna få gå på promenad utan moderiktiga värmevästar.

Jag sitter och tittar i min almanacka och får se att det snart är den fjortonde februari och Valentin har namnsdag. Med andra ord, det är ”Alla hjärtans dag”. Det finns så många som ligger mig varmt om hjärtat och vi behöver komma ihåg varandra. Nu har ju handeln lagt beslag på den här dagen och gjort den till en stor presentdag. Men jag tror att det är den lilla omtanken som har betydelse.

I år känner jag att jag vill ge ett jättestort fång med kramar till vår underbara personal på Hållets äldreboende. De spar inget besvär i sin omtanke om oss boende. På ett fantastiskt sätt skapar de en atmosfär för oss att få njuta av vid olika tillfällen. Nu vet jag till exempel att vi får åka till Blomsterlandet när våren kommer smygande och vi ska få uppleva alla prunkande blommor och gröna bladväxter. Blomsterlandet har ju flyttat och finns numera intill Coop och Jula. Det blir nog premiärvisit för de flesta av oss. Jag tror att jag ska satsa på några nya pelargoner och kanske en flitiga Lisa. Men allra mest ska jag bara njuta av alla dofter och åsynen av alla mängder blommor.

Vänligen Kristina Schmidt

Nobelfest

Den 8/12 firade vi Hållets egen Nobelfest. Under den mycket trevliga kvällen avnjöt vi en 4-rätters utsökt middag och avslutade med kaffe och en vacker tårta, värdig våra nobelpristagare. Sammanlagt 6 stycken nobelpris i olika kategorier delades ut under kvällen. Ett besök av Lucia med tärnor var ett uppskattat inslag.

Vi tog emot med lite glöggmingel
Tumme upp och vi är klara att eskortera våra fina gäster till bords

Utställning och gofika

Minns ni konstverken vi skapade av konstnärsmaterialet vi fick? På hållet startade vi upp en målargrupp som blev väldigt populär. Vi hade också en vernissage för anhöriga för att visa våra konstverk.  På försommaren anordnades en utställning på stadshuset, där alla boenden hade möjlighet att visa sina alster. Hållet hade fem fina tavlor med på utställningen vilket gav oss en utmärkt anledning till en underbar dag på stan 🙂

20160531_134819 20160531_140246 20160531_140256 20160531_140402 20160531_140404 20160531_140418 20160531_140422 20160531_140424 20160531_140436 20160531_140552 20160531_140634 20160531_140726 20160531_140737 20160531_142006 20160531_142854 20160531_152944

 

Modevisning

Redan tidigt i våras föddes tanken att vi skulle göra nånting roligt i samband med klädförsäljningen på Hållet till hösten. Åsa Swensson (Åsas mode) var inte sen att tacka ja till tanken som blev till en modevisning. Så här fint blev det 🙂  Tack till Åsa som gjorde detta möjligt, tack till våra fina modeller och tack till våran fina värd Åke som serverade bubbel och tilltugg under kvällen♥

20161012_17184320161012_17183720161012_17163520161012_17161020161012_17153720161012_17152720161012_17073620161012_17342120161012_17341320161012_17335920161012_17335720161012_17325320161012_17325020161012_17324820161012_17324520161012_17314520161012_17314220161012_17301220161012_17294620161012_17243620161012_17232120161012_17221820161012_17201920161012_17193120161012_171845