Vårkänslor!

 Ja, äntligen har jag planterat min blomlåda utanför balkongen. Det är rosa och lila nejlikor. Så är det en liten klängväxt med rosa och vita små små blommor. Jag blir glad varje gång jag tittar ut genom fönstret. När jag har dörren på glänt känner jag en svag doft från nejlikorna. Plantorna har jag köpt på Blomsterlandet.

Vi åkte från Löparen med tre ledsagare. Vädret var regnigt och det haglade till och med. Men inne i affären var det underbart. Jag har till exempel aldrig sett så många olika pelargoner. Jag var frestad att köpa några men jag avstod för det är fortfarande för kallt for dem på nätterna. Jag tittade också på styvmorsvioler men de såg så små ut att jag blev rädd att de inte skulle klara livet i min balkongkorg. Alltså, nejlikorna blev mitt val.

Jag föll nog mest för doften. Det fanns många olika orkidéer och jag ska köpa några nya vid vår nästa resa till Blomsterlandet. Det passar bäst till hösten, tycker jag. Jag har sju brudorkideer. De flesta har små små knoppar och jag hoppas att de ska växa till sig. Jag köpte orkidegödning så att jag kan hjälpa dem på traven.

Jag fick en stor hortensia av min bror, när jag fyllde år för en månad sedan. Jag har läst att den får aldrig torka ut utan den ska hållas jämt fuktig. Så bar det sig inte bättre än att jag blev sjuk och måste läggas in på lasarettet. Då fick min vackra hortensia inget vatten på några dagar. Aj, vad den var törstig när jag kom hem. Men jag tror att den nu efter en veckas ompyssling börjar repa sig igen.

Det var ganska otroligt att jag skulle kunna plantera min blomkorg alldeles själv. En av den klokaste personen på Hållet, såg mitt dilemma. Hon överraskade mig med att duka upp korg, plantor och jord, i lagom höjd för rullstolen, så då kunde jag plantera alldeles själv. Det är en särskild känsla att känna jord mellan fingrarna, om så bara i en balkonglåda.

Hemma på bondgården planterades det varje vår. Mest var det köksväxter och potatis. Mamma var så noga med rensning och gallring. Det finns inget så ljuvligt gott som en egen tomat eller morot. För att inte tala om färskpotatisen med en klick smör.

Det kan man leva på hela sommaren. I vår trädgård fanns det annars mest perenner. Vackra pionbuskar och rosor tävlade i skönhet. Men den här årstiden var syrenerna det vackraste. Det är få förunnat, men vi hade en syrenberså av riktigt gammal sort. Jag minns alla de gånger vi barn fick saft och bullar i bersån. Trädgårdsmöblerna var av trä och vitmålade. Jag minns att pappa och mamma målade dem varje vår, ungefär så här dags. Så fick vi barn inte röra möblerna förrän efter signal från pappa.

Min syster och jag hade en fin lekstuga med de sötaste små möbler du kan tänka dig. Bordet var åttkantigt med svarvade ben. En karmstol i samma stil och en soffa lagom för två små barn. Hela möblemanget var grönt med mörkröda detaljer. Dessutom hade vi fått var sin stoppad fåtölj av mormor. Det var små barnfåtöljer, en grön och en röd. Den röda var min. Vi var så rädda om alla våra möbler och städade så försiktigt vi kunde.

 

Lekstugan var ofta utgångspunkten i våra lekar, särskilt när kusinerna var på besök. Sedan kunde leken utvecklas till att äga rum på olika ställen på gården. Bersån var ett bra lekrum liksom en gammal övergiven jordkällare. Åh, vad vi lekte, och lekarna handlade om sånt vi upplevt i vardagslivet. En lek som min syster och jag lekte, när vi var ensamma, var att vi tog realexamen. Vi hade en syssling som tog examen i Nicolaiskolan, och vi fick vara med och åka lövad skrinda, genom Nyköping och en bit ut på landet. Vi lekte att vår svinggunga var när alla hissade flickan som tog examen. Så hade vi syrener med snören knutna så att vi kunde gratulera varandra genom att hänga blommorna runt halsen på varandra. Det hör till saken att vi hade hur mycket syrener som helst på gården, så därför gjorde det inget att vi lekte med blommorna.

Vi berättade aldrig för några andra barn om vår lek. Det var en obegriplig lek för utomstående. Lekstugan finns kvar än idag om än lite luggsliten och sönderlekt.

När jag var barn plockade vi gullvivor i massor. På något vis så fanns det mycket mer gullvivor då. Jag minns att vi hade gjort en av många utflykter med pappa och mamma på motorcykeln. Pappa körde med mamma bakom. Jag satt tryggt mellan dem och min syster satt framför pappa i ryggsäcken. Hon var minst. I cykelkorgarna hade mamma packat saft och kaffe med allt möjligt gott till. Så åkte vi iväg på lördagskvällen. Ofta till Båven för att fika vid Spikstenen och kanske få syn på fiskgjusen som häckade där. En gång åkte vi åt ett annat håll och stannade vid en Björkbacke nära Ökna.

Där växte de största gullvivor som jag någonsin sett varken förr eller senare. Stjälkarna var nästan en halv meter höga och blommorna satt i stora klasar på varje stjälk.de doftade så himmelskt och lyste så starkt att det blev ett outplånligt minne för mig. Vi plockade en stor bukett som mamma fick hålla i ena handen när vi åkte hem på motorcykeln. Den andra handen höll hon hårt runt mig som satt framför henne. Pappa körde säkert mycket sakta när vi åkte hem, medan solen sakta sänkte sig över oss. Vi barn somnade oftast på vägen hem. Vi var så trygga och det doftade gullviva så sövande. Jag minns att mamma tog sin största vas för att gullvivorna skulle få plats.

När jag nu tittar ut genom mitt fönster här på Hållet, ser jag en tallbacke ovanför. Den backen är helt vit av vitsippor. Det är så vackert så jag blir nästan tårögd.

Kristina Schmidt

Valborg och sköna maj

VÅRELDAR

Jag minns våra majbrasor från min barndom. Ris och löv hade samlats på läsidan av berget. Högen var jättestor. – Nu tänder jag på! Ropade pappa högt. Ofta hade över kusinerna och faster och farbror kommit för att fira Valborgsmässoafton på bondgården. Stämningen var hög och vi sjöng ” Vintern rasat ut” så att det dånade i vårkvällen. Ibland var det lite svårt att få fyr på elden men då tog pappa lite fotogen och hällde över riset och då flög flammorna jättehöga mot skyn.

 

Allt var så vackert och vi barn fick vara ute länge och stoja runt elden. När den brunnit ut och det bara var glöd kvar fick vi var sin pinne av pappa och korvar att grilla, av mamma. Åh, vad det smakade bra. Sen blev det bara pappa och farfar kvar att vakta glöden och släcka ut den. Vi andra fick gå inomhus och dricka kaffe. Men då var vi barn så trötta att vi gick och la oss alldeles frivilligt.

Valborgsmässoafton firades långt tillbaka i Europa, till minne av helgonet Valborg.

Men det har sedan länge glömts bort. Men på medeltiden tände man våreldar för att mota ut vintern och hälsa våren välkommen. Man trodde att häxorna red iväg till djävulen på getabockar eller kvastar. Fanns det någon kvinna i byn som kunde bota sjukdomar med hjälp av örter från naturen, så trodde man att de var häxor och utövade trolldom i sin läkekonst. De brändes på bålet och kunde på så vis undvika helvetet.

Så småningom övergick våreldarna till att bli en glädjens högtid då vi hälsade våren välkommen . Körsång och tal till våren var och är fortfarande vanliga inslag i firandet. Ibland förekommer fyrverkerier också. I år kan vi fira Valborgsmässoafton på många ställen i vår kommun. Vi som bor här på Hållet kan se en fin brasa uppe vid Fåfängan.

Där tänder man elden kl.18. Den syns ända hit ner till oss boende, om vi inte kan komma ända upp till Fåfängan. Väl där kan man få lyssna till körsång och äta varm korv. I Oppebykyrkan firar man gudstjänst i vårens tecken och därefter går man i ett fackeltåg upp till Släbroberget. Där tänds elden med hjälp av alla facklor och så blir det mera körsång och ett fint vårtal. På Vallarna, vid Nyköpings hus, firas kommunens stora Valborgsmässofirande, med våreldar och vårtal av någon känd person i kommunen. Där brukar man även ha fyrverkerier mm. Som traditionen bjuder. Vid Ryssbergen kan man fira in våren men utan fyrverkerier. Så där kan man ta med sina hundar. På många andra platser, runt om i bygderna, har man våreldar och trevliga begivenheter. Alla har sina egna traditioner.

I Uppsala bodde jag i många år och det är ju en universitetsstad med starka traditioner runt Valborgsmässoafton. Det är massor med studenter som vimlar och vinglar runt i stan. Firandet börjar på förmiddagen med forsränningen på Fyrisån.

Där gäller det att klara sig på en flotte ner för Fyrisåns brusande vattenfall. Många kapsejsar under vägen och någon kommer ända ner till Flustret och har vunnit. Därefter blir det sillunch på nationerna.

Vi hade, liksom många andra, egna silluncher med mycket stoj och immiga glas. Kl.15 måste vi vara nedanför universitetet i Karolina Rediviva, för mösspåtagning. Flera tusen studenter vinkar med sina vita mössor och när de gamla professorerna på balkongen tar på sig sina gulnade mössor så fick även vi ta på oss våra.

Därefter trängs alla ner för Karolinabacken för att dricka champagne vid någon nation, vi trängde oss ofta in på Norrlands nation, för där var min bror ofta bartender.. Därefter tog vi oss hem för en stunds vila innan vi lagade en fin vårmiddag och avnjöt den med goda vänner. Kl.21 gällde det att infinna sig vid Gunillaklockan i Slottsbacken för där tändes majbrasan och vi fick lyssna till Allmänna sången som sjöng alla våra kända vårsånger som hör till Valborgsmässoafton och första maj. Sen gick vi hem genom en allt tystare stad med enstaka snubblande gäng studenter, som ännu inte funnit ro för natten.

Vi sov alltid väldigt länge på första maj och åt en väldigt lång frukost med våra övernattande vänner. Vi gick aldrig i några demonstrationståg. Vi var inte så politiskt aktiva. Så småningom flyttade min familj till Trosa. Där firar man Valborg uppe i Alperna. Där har man en tjärad båt som man eldar upp i brasan. Det skulle ge fiskarna i Trosa ett bra fiske det kommande året, enligt gammal sed. Körsång på torget inledde firandet och sedan tågar man med den tjärade båten upp till brasan i Alperna.

Ja, nog kan man såga att det finns många traditioner för att hälsa våren välkommen. ” Sköna maj välkommen till vår bygd igen…………” Men varför är det alltid så kallt på Valborg?

Kristina Schmidt

APRILVÄDER

 Enligt den gamla Bondepraktikan så gäller följande:

Mars med sitt stora skägg, Lockar barnen utom vägg.

April med sitt stora skinn, motar dem åter in.( Södermanland) Mars torr,April våt och Maj kall, fyller bondens lador all. På en våt april följer en torr Juni. Klart månsken i April skadar fruktblommorna.

Ja, så säger den gamla Bondepraktikan som har sitt ursprung från medeltiden.

Nu till nutid: Kännetecken för aprilväder är solsken och sommartemperatur eller ömsom regn hagel snö och kyla. Allt är normalt för norra halvklotet.

Kännetecken för den meteorologiska våren är att dygnstemperaturen är stigande och ligger mellan 0 och 10 plusgrader. Så vi kan i alla fall konstatera att vi har vår, även om vi hade snöstorm den 14 april, som ju var långfredagen.

Nu när jag tittar ut genom mitt fönster kan jag se att vi har fått vitsippor på Hållet. Jag minns en aprildag när jag var barn och fick för mig att ta av mig strumporna och cykla barbent. Då blev mamma så upprörd så jag förstod att det blev strumpor på igen. Hon sa: ” Är du alldeles rysker unge?” Rysker är ett gammalt ord från att man såg ryssarna som en farsot som man på alla sätt skulle undvika. ” Av skadan blir man vis .” Ett annat ordspråk som hon använde när vi gjort något dumdristigt. Ett ordspråk som jag ofta hurtigt använde på mina egna barn var: ” Det finns inget dåligt väder bara dåliga kläder.”

Jag ville ju att barnen skulle få frisk luft fastän det regnade, blåste eller snöade. Jag gick ju inte så gärna ut själv men barnen skulle leva ett sunt liv. ”Är du alldeles från vettet unge.” var min farmors älsklingsuttryck när vi barn gjorde ofog. ” Allt är inte guld som glimmar ” sa hon när jag skulle flytta till Gävle för att få min lärarutbildning. Farmor ville helst att vi blev hemma i Nyköping, som ligger 2 mil bort från bondgården. När jag sen kom hem och hälsade på , var det jag som sa: ” Borta bra men hemma bäst.” Vi har en mängd ordspråk och de har ett värde, så vi ska använda dem ofta. Nu i april passar detta ordspråk: ” Det som göms i snö kommer upp i tö.”

En hel del saker kan man se efter Hållets småvägar t.ex. En ensam vante eller handske, en hink och spade som står så fint i kanten eller en halsduk som någon hängt på en gren. I dikesrenarna kan man få se en och annan navkapsel. Men det ser man förresten året runt. Men det som är sorgligt som kommer fram är alla tomburkar, plastpåsar och cigarettfimpar mm. – Varför slänger vi så mycket utefter vägarna? Det verkar vara omöjligt att komma åt. I havet är det fullt med plastartiklar som dumpats från fartygen.

Fiskarna får i sig en hel del när de äter. Det är häpnadsväckande syner som kan ses då man sprättar upp de lite större fiskarna. Men det värsta jag sett i den vägen var en uppsprättad val. Det som rymdes i den stackars valen kunde säkert fylla en container. Valen gick säkert en kvalfylld död till mötes.

Hur kan de som städar de stora fartygen bara dumpa allt avfall i havet. Jag har läst att detta påverkar hela faunan i de största haven.

Korallreven är också hotade. Hoppas att det blir bättre kontroll på de stora lastångarna som färdas på våra oceaner. För att återvända till aprilvädret så måste jag säga att det är en skön månad. Tänk på ljuset! Nu är det ju ljust klockan 8 på kvällen. Det nordiska ljuset är ju det finaste vi har.

Och då spelar det inte så stor roll om vädret växlar mellan solsken, regn, hagel och snö.

Kristina Schmidt

Stilla veckan före Påsk

 Jag minns tydligt en skärtorsdag 1957 då jag fick min första cykel. Den var blå och hette Rex. – En rekorderlig cykel, som pappa sa. Jag var sprudlande glad och cyklade genast ner till mjölkpallen som var barnens mötesplats. Alla måste ju få beundra min nya fina cykel. Jag hade sedan min Rex under hela min uppväxt. Så småningom blev benen för långa och pappa fick byta ut den mot en vuxencykel.

Men det är en annan historia.

Påskveckan var ingen stilla vecka på bondgården. Det var mycket bestyr inför påsken. Inte minst angående äggen. Hönorna värper ju som mest och bäst på våren. Det är ju därför som äggen var och är vanligaste maten på påskbordet. Våra hönor gick fritt omkring på gården och värpte lite här och där. Syrenhäcken var populärt. Vi fick plocka äggen försiktigt och farmor fick visa mig och min syster hur man tvättade dem och med varlig hand la ner dem i en stor korg.

De bruna äggen ansågs som godast. Varför vet jag inte. Än idag tycker jag att de bruna äggen ser mest aptitliga ut. Farmor hade så mycket ägg så hon kunde sälja till grannar som inte hade några höns. Inför påsken förberedde vi äggkokningen som skulle äga rum på påskafton då den stora påskmåltiden avnjöts. Då kom min faster med familj. Farbror Henrik älskade kokta ägg och det gjorde min pappa också.

Men nu tillbaka till själva äggkokningen. Man la ner två tjog ägg i två olika linnedukar. En duk som skulle bli löskokta och en duk som skulle bli hårdkokta. Vi barn, kusinerna och min syster, tyckte bäst om hårdkokta. Jag fick hjälpa farmor och mamma att duka i matsalen. Alla skulle ha sina egna äggkoppar. Vi hade massor med olika vackra koppar och skedar som var ämnade för ägg. På påskbordet pyntades också med små keramikhönor och en stor färgsprakande tupp. Små kycklingar kryllade över hela bordet. Servetterna var stora och herrarna hade dem under hakan. Vi flickor la servetterna prydligt i knät. Förutom äggen serverades naturligtvis sill som farmor hade lagt in och som alla lovprisade. En jättestor räkomelett fanns också på bordet. De obligatoriska köttbullarna fattades inte heller. Vi barn och kvinnorna drack påskmust medan herrarna drack farfars påsköl och immiga snapsar. Farbror Henrik och pappa tävlade om vem som kunde äta flest ägg. Ett år åt min farbror sjutton ägg medan pappa bara orkade elva. – Det kallar jag äggfrossa!

Som vuxen anordnade jag och min man ” Jakten på jätteägget.” Det var en lek för alla barnen. De var många eftersom mina syskon och jag själv hade stora familjer. Vi gömde ett jättestort påskägg, som var inköpt på en resa till Tyskland. Ägget innehöll små godisägg och annan godis såsom marsipanfigurer och chokladharar. I Tyskland firar man ofta att påskharen kommer på besök och då får barnen påskägg.

Tillbaka till jakten. Barnen delade sig i olika lag med en vuxen i varje. Jag hade skrivit olika meddelanden och gömt dem runt om på gården så det blev en hel del spring och letande. Det lag som hittade jätteägget fick dela med sig av godsakerna och det blev ett härligt mumsande.

Därefter serverades varm korv under garageporten. Senare skulle den stora påskmåltiden avnjutas med ungefär samma traditioner som i barndomen. Vi kvinnor förberedde maten och herrarna badade bastu och drack öl. Barnen lekte och syntes inte till så värst mycket. Det har ju aldrig varit någon som kunde slå farbror Henriks äggrekord, men vi har ju inte haft någon tävling. Men kokta ägg var alltid det viktigaste på påskbordet. Riktiga landsägg skulle det vara och helst bruna.

Påsken är en kristen tradition i våra dagar och firas till minne av Jesus lidande på korset och hans uppståndelse från döden på långfredagen respektive påskdagen. När jag var liten var långfredagen en stilla och tråkig dag. Jag fick inte cykla omkring på vägarna och vi fick mest leka stillsamt inomhus. Påskafton var ju desto roligare och påskdagen var en glädjens dag med kyrkofirande i vår lilla vackra kyrka i Lid. Jag sjöng med i barnkören och vi fick stå på läktaren och sjunga. Kyrkan var fullsatt och efteråt var det kyrkkaffe som anordnades av damerna i kyrkliga syföreningen. Stora gräddtårtor hade bakats och småkakor i massor. Mamma bakade alltid toscarutor. Det var hennes stolthet som hon fick mycket beröm för.

Här på Hållet inbjuds vi till egen gudstjänst på onsdag i stilla veckan. Jag tror att jag ska besöka den. Det är ju fint att det anordnas. Sen ser jag fram mot påskdagen då hela min stora familj ska samlas till långbord här hemma hos mig på Hållet. Jag har ordnat med överraskningar till alla mina barn och barnbarn. Jag är så lycklig över att vi kan samlas precis som när jag var barn och när mina egna barn var små.

När jag tänker på den hemska terrorattacken i Stockholm, blir jag särskilt tacksam för min stora familj som har möjlighet att samlas. Vi måste vara stolta över våra traditioner och vara rädda om varandra.

Glad påsk! Kristina Schmidt

– Blåsippan ute i backarna står, Niger och säger att nu är det vår.

En av våra vanligaste vårsånger. Musiken av Alice Tegnér och texten skriven av Anna Maria Roos. Jag minns med vilken glädje vi sjöng den visan i skolan, varje vår. När jag gick i tredje årskursen fick vi flickor papperskläder gjorda av vår lärarinna, i kräppapper. Några flickor fick vara blåsippor och några hade vita kläder och mössor och fick föreställa videung. – Sov du lilla videung än så är det vinter…….. Musiken av Alice Tegnér och texten skriven av Zackarias Topelius. Vi sjöng och dansade för våra föräldrar och fick stora applåder. Pojkarna fick vara granar och björkar i den vackra skogen. Jag minns allt så tydligt fast det är sextio år sedan.

Hemma i Lid fanns massor med blåsippor och videung på Sandaåsen. Vi barn promenerade gärna dit och plockade stora buketter. Det värsta var bara att klara sig förbi en stor svart hund som hette Lippo. Han var så argsint och kunde jaga oss en bit på landsvägen och skällde så det ekade mot Högberga, där han hörde hemma. Som tur var kom tant Anna ut och ropade på honom och vi kunde pusta ut. Sen dess har jag en väldig respekt för stora hundar.

När jag arbetade som rektor på Brandkärrskolan, blev det på nittiotalet aktuellt för oss rektorer att skapa fritidshem på våra skolor. Barnen som efter skoltid hade behov av tillsyn och omvårdnad, erbjöds och erbjuds fortfarande, plats i fritidshem. Tidigare hade fritidsverksamheten varit inrymd i förskolorna. Nu skulle en förändring ske. Vi som var rektorer skulle skapa plats inom skolans väggar. Vi skulle se till att lämplig ombyggnation och inredning ägde rum samtidigt som skolverksamheten pågick som vanligt. Jag hade tre klassrum som direkt kunde byggas om, för de stod tomma. Jag och vår vaktmästare diskuterade med byggarbetare från kommunen.

Vi kom muntligt överens om hur omvandlingen skulle ta sig ut. Vi ritade med en tavelkrita på golvet var olika inredningsdetaljer skulle ligga. Så skapades t.ex. köken till tre avdelningar. Vi köpte möbler och utrustningar för barnens aktiviteter. På det viset skapades kommunens första fritidshem. Det stod färdigt för inflyttning just i början av april. Jag döpte det till Blåsippan. Så småningom skapades även två fritidsavdelningar till. Då hade våren hunnit lite längre så de fick namnen Vitsippan och Gullvivan.

Jag hade så stor efterfrågan på platser så jag kunde fylla tre avdelningar. När allt var klart inbjöd jag till presskonferens. Nyhetsvärdet var stort. Fritidshemmen är fortfarande kvar.

Här på Hållet vet jag inte om det finns några Blåsippor eller Videung, men i maj vet jag i alla fall att marken är täckt av Vitsippor, som lyser upp hela Hållet. Då plockar vi stora buketter och njuter.

Kristina Schmidt

April, april

April, april din dumma sill- jag kan lura dig vart jag vill! Ja, så är det dags igen, fritt fram för alla knep att få lura varandra. Över hela Europa är det tradition att just den första april skämta med varandra och vara roliga med kluriga påståenden. Jag vet t.ex. Att man den första april år 1950 påstod i en dagstidning att Öland hade lossnat från sin berggrund och nu drev omkring i Östersjön. – vad tycks om ett sådant påstående? Eller på sextiotalet, före färgtevens införande, sades det att om du bara tar en nylonstrumpa över tv-rutan, så får du en färg-tv. Ett år på åttiotalet skrev man i Sörmlands nyheter följande: I dag den första april kan man gå till torget i Nyköping , med sin mjölkkanna, och vid fontänens pump fylla kannan med mjölk. Ingen kunde väl tro på något sånt!

Mitt bästa aprilskämt var i början på 2000- talet. Jag arbetade då i Nyköpings stadshus Barn och Utbildning. Vi var ca 25 anställda i bottenvåningen. Skämtet gick till på följande sätt: Strax före tiofikat skickade jag ett gruppmeddelande till samtliga. Det löd ungefär på följande sätt ” Innan ni tar ert kaffe idag ska vi samlas i mötesrummet för att göra en blodtrycksmätning på var och en. Skolsköterskan ingår i en forskningsgrupp som ska mäta hur vårt blodtryck påverkas av kaffe. Vi ska ta ett prov före kaffet och ett prov efter. Ni får vidare information i mötesrummet.” Alla mina kollegor samlades precis som jag önskat. Nu hör det till saken att jag i veckan fått en bokleverans som var fint förpackad tillsammans med små chipsliknande frigolitbitar. I min information berättade jag följande på ett ungefär: ” Ni kommer nu att få en liten provbit som ska läggas på tungan innan ni dricker kaffet. Då registreras ert blodtryck på provbiten. När ni sedan dricker kaffet ska ni ta ut biten för att sedan lägga den på tungan direkt efter.” – Jag delade ut de små frigolitbitarna och samtliga stoppar lydigt in den på tungan, men då kunde jag inte hålla mig längre utan ropade: ” April april din dumma sill, jag kan lura dig vart jag vill!” Ni kan tro att de skrattade hjärtligt åt sin egen dumhet, som kunde gå på något så idiotiskt. I år ska jag ta det lite lugnt på lördag den första april, men se upp för man vet ju aldrig var haren har sin gång.

Betydligt mer fascinerande är att följa tranorna i dansen vid Hornborgasjön. Nu kommer de i tiotusental och rastar vid sjön. Den första tranan för året kunde siktas i början av mars. Nu är det full fart på trandansen och det firas en särskild Tranfestival 1 – 9 april. Då genomför man en massa aktiviteter runt sjön.

Jag åkte Lidsvägen till Nyköping, ca två mil, när jag skulle till och från jobbet. Jag kunde då följa ett tranpar år efter år, då de häckade på Hårsta mosse. Samma tranpar återkom och man kunde se att de fick en unge varje år, som var ganska vuxen när flygfärden söderut skulle starta. Jag undrar om de fortfarande häckar där ute? Det sägs att tranan kan bli ca arton år. Det är ju länge för att vara en fågel.

April är årets bästa månad, tycker jag. Särskilt härligt är det för att alla vi tre syskon fyller år, dagarna efter varandra,i april. Det är ganska otroligt. Hör bara här: Jag är äldst och föddes således först, därefter föddes min syster två år senare och två dagar efter mig. Åtta år därefter föds lillebror dagen mellan oss två systrar. Vår pappa hade en förklaring till detta fenomen. Det var på midsommarafton som romantiken var särskilt fruktsam och därav mammas nedkomst så på pricken, tre gånger gillt. Det har vi skojat om många gånger under årens lopp. Vi firar våra födelsedagar tillsammans, oftast under påskhelgen lite beroende när påsken infaller.

Ja nu har vi startat våren och det blir verkligen mer skönt för varje dag.

Vi som bor på Hållets äldreboende har ju verkligen tur som har så fin natur runt omkring. Vi har ju inga tranor men väl en massa kuttrande duvor och glada starar och koltrastar. Finns det nåt ljuvligare än en stilla vårkväll när koltrasten sjunger uppe i talltoppen.

Kristina Schmidt

Vårdagjämning 20 mars 2017

 Mina två yngsta döttrar hade båda tur att hitta små lägenheter när de flyttade hemifrån våren 2007. Nu är det betydligt svårare igen.
Jag minns hur jag hade det våren 1970 .
Jag hade precis blivit lågstadielärare och fått en tjänst i Roslagen på väg mot Öregrund. Skolan var liten och låg i samhället stavby. Frågan var bara var jag skulle bo. Min blivande man bodde i Uppsala i ett studentboende för manliga studenter. Vi ville ju flytta ihop men det fanns absolut inga bostäder att hyra i Uppsala vid den tiden. Vi bestämde att jag skulle flytta in i smyg hos min pojkvän.
Hans studentboende kallades klosettpalatset eftersom det var det första studentboendet med vattenklosetter. Men det var endast för manliga studenter och man fick ju endast bo en person i varje rum. Alltnog, jag trängde in mig i klosettpalatset, nuvarande hotell Linne’ mitt emot brandstationen. Våra bästa vänner var två manliga studenter som också pluggade på universitetet tillsammans med min pojkvän.

Vi levde studentliv, vilket innebar att vi vände på dygnet i helgerna och gick på nationerna och åt mat. Jag var ju den enda som jobbade och åkte en mycket tidig buss ut mot Öregrund. Jag fick smyga ut och in i klosettpalatset. Mitt boende var hemligt så jag var skriven hemma hos en av våra manliga studenter som bodde i ett rivningshus. Jag hade alltså en utdömd bostadsadress.
Den tredje studenten bodde i ett väldigt dyrt studentboende ute i Flogsta. Så en natt när vi spelade bridge och pratade om våra krångliga boenden, bestämde vi oss för att flytta ihop i en större lägenhet och hyra möblerat i andra hand. Snart nog hittade vi en annons i Uppsala nya tidning, som var att hyra under flera år för lägenhetsägarna skulle arbeta utomlands. Vi bestämde att jag skulle svara på annonsen och noga berätta vilka skötsamma ungdomar vi var. Det var en fyrarummare på Kvarngärdet. Lagom för oss med tre sovrum och ett vardagsrum plus ett stort kök.
Uppsala domkyrka
Fru Bucher svarade att hon ville träffa oss alla fyra så hon fick en bild av hur vi verkade som hyresgäster. Detta hände på vårdagjämningen 1970. Jag glömmer aldrig hur vi satt fint i familjen Buchers vardagsrum och drack te och åt smörgåsar med salamikorv. Vi gjorde ett bra intryck så vi fick ja och skulle flytta in en månad senare. Det kändes underbart att inte behöva smyga längre utan hade ett tryggt boende. Vi bodde i den lägenheten i fyra år och sedan gifte jag och min pojkvän oss och köpte en egen lägenhet ovanför Vaksala torg mitt i Uppsala.
Senare i denna vecka 2017 är det Vårfrudagen, eller våffeldagen som vi brukar kalla den. Den infaller den 25 mars varje år och heter egentligen Maria bebådelsedag. Enligt kristen tro den dag då ängeln Gabriel kom till jungfru Maria och berättade att hon skulle föda Jesus, Guds son. Detta hände precis nio månader före juldagen, då Jesus föddes i Betlehem. Vi äter våfflor på våffeldagen och det sägs ha sin tradition i att det var på våren som hönorna värpte ägg och korna mjölkade bättre efter den långa vintern och då skapades våfflorna.
Många andra länder firar också Vårfrudagen, våffeldagen den 25 mars. Våfflorna kan vara lite olika i olika länder. I Nederländerna är våfflorna lite tjockare och smakar lite olika. Vi äter ju oftast våfflat med sylt och grädde, men den kan ju avnjutas med räkor och gräddfil eller med andra mer matiga tillbehör. Jag minns när jag var barn så hade mamma ett våffeljärn av riktigt järn och våfflorna gräddades i järnet på vedspisen, en sida i taget så järnet måste byta sida för att våfflorna skulle bli gräddade på båda sidor.
Vi barn stod förväntansfulla runt spisen och väntade på ett litet frasigt våffelhjärta. Åh, vad det var gott och festligt.
Som vuxen hade jag ju elektriskt våffeljärn och vi åt, får jag erkänna, våfflor lite nu och då under året. Det finns ju kaffestugor med varma våfflor med sylt och grädde. Allt för den kringresande turisten. Jag vet en väderkvarn på Öland som lockar med härliga våfflor enligt gammalt recept och med sylt och glass som tillbehör. Det härligaste med våffeldagen är ju i alla fall att vi kan höra lärkan och plocka tussilago och blåsippor.
Dagen blir äntligen längre än natten och på lördag natt får vi flytta fram klockorna, en timme, till sommartid. När klockan är två på natten så blir hon tre och vi förlorar en timme just den natten och får tillbaka den i höst igen.
Kristina Schmidt
 

Högläsning

Tänk att få öppna en alldeles ny bok och höra det lilla knastret när du viker upp den försiktigt och att känna doften av en alldeles färsk bok.

Men inte har jag kunnat äga alla böcker som jag läst nej, jag måste ju tacka biblioteken.

För över tvåhundra år sedan startade det första sockenbiblioteket, nära kyrkorna därefter grundades folkbiblioteken efter hand. Folkbiblioteken låg nära folkskolorna och många var också inrymda i skolsalen. Böckerna införskaffandes med hjälp av statsbidrag och kunde hållas öppet på kvällstid, någon kväll i veckan, för att främst arbetarna skulle få tillgång till böcker. Nu har vi stora fina bibliotek med fast personal, i alla städer. På femtiotalet hade vi ett folkbibliotek i Lid, två mil norr om Nyköping. Jag fick följa med mamma och låna böcker. Farbror Sigge skötte utlåningen. Skulle man ha en nyutkommen bok fick man beställa av farbror Sigge, som tog hem den boken från stadsbiblioteket i Nyköping. Vi lånade mest deckare. Det var Maria Lang och Stig Trenter som var populärast. Då fick man stå i kö för att få låna boken.

Som vuxen har jag lärt mig att tycka om flera olika sorters böcker. Barnböcker har alltid legat mig varmt om hjärtat. Jag blev ju lågstadielärare och skolbibliotekarie. Jag fick tid avsedd att användas i skolans bibliotek. Detta var på sjuttiotalet. Vi hade pengar i skolan så vi kunde inköpa de böcker som vi kom överens om i lärarkollegiet. Jag hade som bibliotekarie fortlöpande utbildning för att kunna sköta vårt bibliotek och stimulera eleverna till läsning och lån av böcker. Varje skola i vår kommun hade en skolbibliotekarie. Vi var eldsjälar och vår huvudbibliotekarie var Lillemor Harne. Hon var med och utrustade vårt fina stadsbibliotek, Culturum.

Så småningom fick vi inte så mycket pengar till de små folkbiblioteken och de flesta fick stänga under sjuttiotalet. I stället kom bokbussen en gång i veckan. Den var välutrustad och åkte runt till alla skolor med barnlitteratur. Ute i Lid kom bokbussen i ur och skur, en kväll i veckan. Inte ens en snöstorm kunde hindra bokbussens kvinnliga chaufförer, från att kuska runt på landsbygden. Om du beställde böcker ena veckan så hade du dom nästa. En fantastisk service.

Som lärare samlade jag alla eleverna och läste högt för dom ur någon spännande eller rolig bok, minst en gång om dagen. Jag försökte också att locka barnen till läsning och jag predikade för föräldrarna hur viktigt det var att läsa högt för sitt barn.

Jag älskade själv att få lyssna på en spännande bok i radion på den tiden. Min man och jag läste ofta högt för varandra. Här på Hållet har jag fått erbjudandet att läsa högt för de boende som vill lyssna. Det är en glädjetimme på lördag och måndag. Just nu läser vi en spännande deckare av Mari Jungstedt. Jag ser alltid fram emot dessa stunder och småpratet därefter.

 

Under en period på tjugo år var jag kyrkvärd, hemma i Lids kyrka. En kyrkvärd är ju naturligtvis värd för sina kyrkobesökare, särskilt vid gudstjänsterna. På nittiotalet var det aktiviteter i kyrkan varje helg. Vid gudstjänsterna fick jag läsa bibeltexterna för aktuell söndag, högt, för kyrkobesökarna. Det är en underbar akustik i våra gamla kyrkor. Därför blev det extra effektfullt att få läsa där. Ibland kan jag längta efter att få uppleva detta igen.

Min yngsta dotter som pluggar till sjuksköterska , sitter ofta på Culturum och läser och skriver. Det är verkligen en tillgång för Campus Nyköping att få ha sina studenter i vårt fina bibliotek. Jag hoppas att vår kommun fortsätter att satsa på den blandning av kultur som ryms i vårt Culturum.

När jag var rektor på Brandkärrsskolan var jag med och skapade skolans bibliotek genom att rädda Brandkärrs bibliotek in i skolans lokaler. Det gick till så att alla 250 elever fick var sin papperskasse och så promenerade vi alla i långa rader ner till dåvarande Brandkärrs bibliotek, som skulle läggas ner och böckerna fick vi till skänks bara vi flyttade dem in i skolans lokaler.

Jag hade förberett lokal och bokhyllor, som nu stod och väntade på böcker. Som ni redan har listat ut så var det ju eleverna som själva räddade biblioteket, genom att bära böckerna i papperskassarna. Vi talade aldrig så högt om hur vi fått vårt bibliotek. Det kanske inte var riktigt beslutsmässigt, men många kom och lånade böcker i vårt bibliotek på baksidan av matsalen.

Kristina Schmidt

PANG!

Där gick startskottet för årets Vasalopp.

 

 

1400 skidåkare startar i Sälen för att ta sig hela vägen till Mora. Det var det 93:e Vasaloppet som myllrade sig sakta fram över det stora fältet. – Några åker in i varandra med korsade skidor – Några tappar stavarna. Det är världens största startfält. Män och kvinnor blandade. Många orkar hela vägen till mål men några kommer inte alls i mål. Det är ju hela nio mil i blandad terräng och med många rastställen i orterna på vägen.

Föret var bra i år och chans till omvallning fanns vid varje hållplats. Ekströms blåbärssoppa i flera hundra liter eller är det kanske dalkullornas egna recept? Elittrupperna tog snabbt täten och man kan följa olika klungor som håller samman. Många kändisar återfanns i spåret. Så brukar det vara. En försvarlig del av åkarna tävlar för sitt idrottsförbund och har tränat hårt under året som gick. Men de allra flesta åker alldeles själva och har tränat olika mycket. Men ska du orka nio mil måste du ha åtskilliga mil i benen. Kanske har du fått åka rullskidor till största delen. Snön lyser ju med sin frånvaro i södra Sverige. Jag följde hela loppet på tv och det var riktigt spännande.

Tv gjorde intervjuer med skidande glada åkare. Efter halva loppet var det förvånansvärt många som fortfarande höll modet uppe. Nu kunde man också börja skymta den klunga som tagit ledningen. Kanske skulle man klara tretimmarsgränsen ” I fäders spår för framtids segrar” Det är skriften över målgången i Mora.

Efter åtta mil kan man absolut säga vilka som har vinstvittring. När det är en kilometer kvar kunde man förstå att det nog skulle bli en norrman som skulle segra på herrsidan men på damsidan stod det helt klart att en kämpande svenska skulle ta hem vinsten strax efter . John Christian Dahl var först i mål i Mora. Tiden blev ca fyra timmar.

En elitåkare från Norge. grattis!!!

Dalkullan fick segerkransen runt en alldeles slut vinnare Britta Johansson Norgren kom i mål ca tjugo minuter senare en svensk elitåkare som äntligen fick vinna. Hon har kommit tvåa flera år tidigare. Dalmasen stod med segerkransen och väntade alldeles under.

I fäders spår för framtids segrar Min son har åkt Vasaloppet tre gånger. Jag följde honom via min telefon. Jag behövde trycka in hans starttid och startnummer. Så kunde jag få tiden vid varje ort som han passerade.

Det var fantastiskt spännande för den stolta mamman.

-Ja första söndagen i mars startar kl åtta med Vasaloppet! Lika dant varje år. Sen kan våren och vårfåglarna och blommorna få fritt fram 🙂

Kristina Schmidt.

Vecka 9

sista veckan i februari och första veckan i mars, möts på halva vägen. Idag är det fettisdagen eller semledagen och vi får avnjuta årets första semla. I alla fall om man går efter gammal tradition och nonchalerar alla semlor dessförinnan det vill säga alla bagare som slår mynt om semlan och börjar sälja den efter nyår. När jag var barn fick vi äta hetvägg. Det var semlan eller fettisdagsbullen, som låg i en djup tallrik med varm mjölk runt omkring. Det var mest på lördagar , under fastan, som detta serverades och fick avnjutas i skolmatsalarna.

Alla skolor hade inte frukost- rast med egen matsal och eget skolkök, utan barnen fick äta sin medhavda matsäck i kapprummet. Så var det för mig de första skolåren. Jag kan fortfarande minnas mina goda mackor med stekta ägg. Det som möjligen störde denna kulinariska stund var lukten av våta yllevantar och genomblöta pjäxor.

I slutet av femtiotalet anordnades skolkök och matsalar i varje kommun. Min mamma fick sitt första arbete som husmor i min skola. Det var mycket speciellt att kunna springa in till mamma och de övriga mattanterna, efter skoldagens slut. Ibland kunde mamma sticka till mig en tioöring så att jag kunde smita iväg till byns konsumbutik och köpa en tablettask. Därefter skulle jag gå direkt hem och läsa mina läxor. Det sistnämnda var villkoret när man fick tioöringen.

 

Fastan i år startade i söndags då det var fastlagssöndagen. Den avslutas på påskafton. Vi märker inte så mycket av fastan förutom semlan och fastlagsriset med vackra fjädrar och annat pynt.

 

Nu har jag precis avnjutit min första semla för året. Det är kväll och jag har tillbringat dagen på sjukhuset. Inga svåra krämpor men lite rundsmörjning. Jag fick åka i rullstolen genom vår kulvert som ni säkert känner igen. Varje gång jag blir skjutsad tänker jag på denna fantastiska konstruktion. Vi som bor på Hållet har tur med våra transporter till lasarettet. Jag kommer att tänka på när jag bodde på sjukhusets hotell i Eskilstuna.

Jag behövde inte åka fram och tillbaka mellan Nyköpings lasarett och Eskilstuna länssjukhus, varje dag, utan kunde få bo på patienthotellet. Det ligger bara ett kvarter från sjukhusområdet. Jag kunde ta mig fram och tillbaka med det lilla tuff tuff tåget, som åker enligt tidtabell mellan byggnaderna. På så sätt kunde jag vara ganska krasslig och ändå klara mig själv under den mesta tiden då jag fick min dagliga strålning.. Men på slutet av min behandling blev jag inlagd på vårt fina länssjukhus. Jag fick ligga på en avdelning med mycket sjuka patienter. Vi hade en guldkantad vistelse. På lördagskvällen kom två vagnar skramlande. – Jag trodde inte mina ögon! Jag fick välja om jag önskade ett glas vin, starköl eller whisky. Till detta fick jag tre olika snittar med härliga pålägg.

Detta var en ljusglimt mitt i allt elände. Vad man än skriver och klagar på om vår sjukvård, så ser jag mycket ljust på den vård jag fått under mina tio år som patient.

Tänk att vi nu har passerat alla mörka månader och ljuset ligger framför oss. Den lilla talgoxen som pickar på mina talgbollar varje dag, har fått en vår-ton i sitt kvitter.

Den dag jag hittar min första tussilago ska jag jubla.

 

Kristina Schmidt