DET STORA VINTEROVÄDRET OCH DEN VACKRA SOLEN

Till slut så kom snöstormen inte bara i Norrland utan i hela vårt avlånga land. Här i nedre delen blev vi ju chockade som vanligt och trafikkaoset var ett faktum. Vi blev utan ström och kylan började också sprida sig, ända ner i Sydsveriges spets.

Det var härligt tyckte barnen, medan vi på Hållet kurade inne och hörde vinden vina genom fönsterrutorna. Snöröjningen pågick till långt in på nätterna och man kunde se de blinkande traktorerna även på våra små stigar här på Hållet.

Men så hände det, solen bröt igenom och det blev vindstilla. Snön hänger tjock på alla grenar. De stora höga tallarna har vita tunga hängenoch snöplogkanterna är som små staket runt alla gångstigar. Många är ute och promenerar i solen och gått tryggt armkrok på de plogade stigarna. Hundarna får springa löst och håller sig ändå nära husse och matte eftersom det inte går att komma fram ute i skogen runt omkring.

När jag var barn byggde vi stora igloon med hjälp av snöplogkanterna. De kunde vara meterhöga och fanns runt omkring bondgården. Vi grävde långa djupa gångar och gjorde små gluggar till fönster. I gluggarna fick vi ha levande ljus tända och vi hade hjortskinn och fårskinn på golvet i grottan. Det var så hejdlöst roligt att jag aldrig kan glömma det. Nu blir det aldrig lika mycket snö längre på vintrarna. Det är som att hösten håller sig kvar längre och vi kunde faktiskt plocka trattkantareller i december förra året. Ibland åkte vi skidor när jag var barn och det var härliga spår som vi kunde lägga upp runt bondgårdens alla uthus och djurboningar. Stearinstumpar var den utmärkta valla som vi använde oss av under skidorna. Sen åkte vi i spåren på tid och tävlade med varandra. Jag lovar att det var rosenkindade barn som kom in till kvällen.

I dag är det söndag och solen är så där gnistrande. Vid lunchbordet sa någon:

– Åh, vad jag saknar att kunna gå rakt ut genom dörren, en sån här vacker dag !

Men vi kommer ut en sväng på vardagarna, när vi har våra ledsagare här.

Jag tror att jag ska plantera om mina julblommor nästa vecka. Då kan jag nog få hem ny jord för att kunna plantera isär de julgrupper som går. Då kanske jag får lite vårkänslor.

Kristina Schmidt

 

NYÅR OCH TANKAR OM DET NYA ÅRET 2018

Gott nytt år till er alla som läser detta lilla kåseri. Sista dagen på det gamla året kände jag ett visst vemod. Ännu ett år hade förflutit och jag hade inte skrivit till, eller ringt till, alla de vänner och släktingar som jag tänkt höra av mig till. Varför hade jag inte gjort det? Det borde jag väl hunnit med, när jag ju inte just har något för mig? Jag tänker alltid att det ska jag göra sen eller just nu är jag inte så inspirerad eller , jag hinner, eller det gör jag i morgon. Tiden går så fort ibland, i alla fall om man ser bakåt på de månader och årstider som passerat sen det senast var nyårsafton. Jag tänker att nästa år,2018, då ska jag inte skjuta upp någonting till sen eller till i morgon.

Här på Hållet firade vi nyårsafton med en vackert dukad matsal, som personalen ställt i ordning och en fin trerättersmiddag som påminde mycket om den middag vi åt när vi firade Alfred Nobel. Jag vet inte varför middagen gick i repris.

Jag trodde inte att jag skulle orka vara uppe ända till tolvslaget, för jag hade varit dålig natten innan och inte somnat förrän kl halv fem på morgonen. Men döm om min egen förvåning och personalens förvåning, så orkade jag vara uppe ända till kl halv tre. Vid tolvslaget kom personalen in med ett vackert glas med iskall Pommac i. Vi skålade in det nya året och nattpersonalen hade fina nyårshattar käckt på sne. Jag kände mig så glad och harmonisk när jag tänkte på allt det nya som står för dörren.

Hemma på bondgården, när jag var kyrkvärd och ordförande i Sockenrådet, instiftade vi en tradition med fackeltåg genom byns små vägar tills vi sammanstrålade vid kyrkan och avnjöt vårt vackra fyrverkeri på samlingsplatsen. Alla facklor lyste upp alla små grupper av människor som tågat genom byn. En del nyår ringde jag i kyrkklockorna vid tolvslaget och allt var mycket högtidligt och festligt. Ibland var det mycket snö och riktigt kallt. Då hade vi varma drycker med oss och skålade in det nya året, men återigen andra år, som inte var så kalla, skålade vi i champagne och tillönskade varandra Gott Nytt År! Efteråt tände vi nya facklor och promenerade hem i olika grupperingar för att intaga en Janssons frestelse, hemma hos någon som bjöd in. Barnen somnade på alla möjliga soffor, sängar och under borden. Allt gick mycket enkelt och glädjefyllt.

Nu har det nya året 2018 hunnit bli tre dagar gammalt och jag har hunnit få ett härligt stort bokpaket från min bokklubb och dessutom fått en roman av nobelpristagaren Ishiguro, från en tacksam deltagare i min lilla läsecirkel. Ja, livet är allt bra härligt här i min lilla värld. Ute i den stora världen hotar all terror och våldsamhet, atombomber och maktkamper. Men just nu vill jag bara vara i den lilla världen där mina barn och barnbarn kommer på besök ibland och där jag får läsa mina böcker och se mina filmer och där jag ringer och skriver till mina vänner och släktingar och de till mig. Den lilla världen består av värme och kärlek mellan oss människor och något annat vill jag inte behöva uppleva.

Kristina Schmidt

 

 

LUCIA OCH JULFIRANDE

Här på Hållet fick vi ett underbart Luciafirande. En förskoleklass lussade för oss på alla avdelningar. Vi satt i en stor halvcirkel och väntade på luciatåget i ett mörkt kök. Snart kom alla barnen med sina ljuslyktor och batteriljus och lyste upp hela rummet. De sjöng så vackert och fröknarna satt på golvet och mimade till sångerna, för det är ju inte så lätt att komma ihåg alla texter när man bara är sex år. Allt var så stämningsfullt och när barnen tågade ut till”Natten går tunga fjät, runt gård och stuva………” Så fick de en varm applåd av oss. Sen drack vi kaffe och lussekatter för det ska man göra på Luciadagen.

När jag var barn lussade vi för varandra i skolan. Men den allra roligaste lussemorgonen upplevde jag när jag gick i Flickskolan, som förresten huserade i den nuvarande Folkhögskolan här i Nyköping. Vi flickor hade en tradition att ,när vi gick i näst sista årskursen , lussa för lärarna mycket tidigt på Luciamorgonen. Det hörde också till att just den här årskursen få lussevaka i skolan. Detta speciella år, sov vi över i skolans textilslöjdsal. Ja, det blev inte så värst mycket sova av, innan vi ,kl 05.30, gav oss iväg med lucialinnen ovanpå ytterkläderna. Vi sjöng hela vägen hem till vår klassföreståndare och hade tänkt oss att väcka honom och makan med en härlig körsång. Men när vi tågade in satt paret redan i fina morgonrockar uppsträckta och bara väntade på att vi skulle dyka upp. De hade tydligen också vakat och dukat upp en massa frukt och pepparkakor till oss att få smaka på när vi hade sjungit färdigt. Den dagen somnade jag från och till på samtliga lektioner och kunde inte prestera många knop. När jag kom hem stupade jag i säng och sov till morgonen därpå. Men då var jag utsövd och återställd.

Lucia firas ju elva nätter före jul och under den tiden upplever vi årets mörkaste dagar. Det blir mörkt redan kl tre och vi får mysa med våra julpyssel och julklappar. I år har jag varit ute i god tid och ordnat med julklappar till alla mina sex barnbarn. Jag känner mig så nöjd.

På julaftons förmiddag var det en del boende som hörsammat en inbjudan att få en julpromenad med ledsagare runt torget med omnejd i Nyköping. De var så glada och nöjda efteråt trots lite strul med färdtjänsten. De kom lagom hem till vårt fina julbord, som vi avnjöt tillsammans med personalen. De hade dukat så vackert med röda dukar och fina servetter. På julbordet serverades, två olika sorters sillinläggningar, ägghalvor med majonnäs och räkor, skinka, kalvsylta, rödbetssallad och laxröra, köttbullar, prinskorv, Janssons frestelse och revbensspjäll. Till kaffet serverades struva. Allt smakade bra och vi drack julmust och öl till maten. Några av oss drack en nubbe till sillen också. Därefter var vi andäktigt tysta och mätta.

På bondgården när jag var barn åt vi alltid lullunchen hos farmor och farfar. Min faster, farbror och kusiner var också med. Jag fick alltid hjälpa farmor att duka i salen och farfar hade hackat allt som skulle vara i sillsalladen. Det var en specialité med den sillsalladen som alla vuxna prisade men som vi barn undvek. För övrigt var det ett traditionellt julbord där allt var hemsnickrat av farmor. Efter maten skulle det förstås diskas och göras fint i köket. Sen var det dags för farfar att titta till djuren. Just då dök tomten upp ute i trädgården och han gick så länge där ute att vi inte riktigt visste om han skulle hitta in till oss med säcken. Farmor fick faktiskt öppna dörren och ropa in honom så han säkert skulle hitta. Jag var ganska rädd för tomten och vågade inte ta honom i handen och tacka, som alla andra gjorde. Han tömde hela säcken inne hos oss, men jag tänkte att han hade flera säckar fulla, i släden. Alla barn måste ju få julklappar på julafton.

Tidigt på juldagsmorgonen åkte vi till julottan. Den började ju kl sju och vi barn var med i en barnkör och vi sjöng ”När juldagsmorgon glimmar , jag vill till stallet gå , där Gud i nattens timmar, ren vilar uppå strå” tvåstämmigt Och ibland även trestämmigt.

Kristina Schmidt

NOBELFEST och HÄRLIG MUSIK

Det har varit Nobelfestligheter både här på Hållet och i Stockholm. Personalen hade dukat så festligt med glitter, rosor, ljus och vackra kläder. Vi hade bara att sätta oss till bords och avnjuta en trerätters meny och för en gångs skull satt personalen ner med oss och åt de också. Menyn var: ” toast Skagen med räkor”

” Fläskfilé black and White Rödvinssås och Bearnaissås, Potatisgratäng och grönsallad”

”Morotskaka och kaffe”

Det var en traditionell meny och vi kunde välja vin , lemonad eller öl att dricka till.

Vi skålade och småpratade tillsammans vid bordet. Stämningen var gemytlig och maten var passande för alla. Det är uppskattat hos alla boende när personalen ordnar fest för oss.

Nobellbanketten i Stockholm kunde följas i tv och det var underbart att se alla festklädseln gäster och då främst kungafamiljens damer, drottning Silvia och alla prinsessor hade ljuvliga klänningar, alltigenom vackert och klädsamt. Prinsessan Madeleine var dock inte med på banketten utan bara på prisutdelningen. Hon är ju gravid och är trött i sin rygg. Banketten är minst fyra timmar lång och det kräver starka ryggar och ingen möjlighet till toalettbesök. Vår kulturminister hade kvällens mest uppseendeväckande kreation. Snövit klänning med jättekragar som isande vingar. Hela klänningen var sydd i papper och ministern ville visa en klänning för återvinning i naturen. Hon hade fått sin inspiration vid en konferens tidigare i höst och då bestämt sig för att det finns alternativ. Bankettens meny toppades av en underbart rosa lammfilé från Gotland. Underhållningen bar stämning av is och snö, liksom dukningen som pryddes av höga iskuber mellan blommorna. Dessa kuber var ca trettio cm höga och stod hela middagen utan att helt smälta ner. Det hela var mycket nordiskt och vintrigt i sin utformning. Glassparaden kom som vanligt blossande och buren i parad nerför trapporna på sedvanligt sätt. När dansen så tog vid var golvet snabbt fylld av dansande par dock inte kungafamiljen som drog sig tillbaka i privat våning. Allt vars vackert och väl värt att följa på tv.

Vi har också denna måndag fått avnjuta en härlig musikunderhållning. Det var Jard Samuelsson som gästade oss med sitt dragspel och sång. Han är den yngste av Bröderna Samuelsson som spelade och sjöng tillsammans under åttio och nittiotalet. De medverkade oftast i de stora tältmöten som Pingströrelsen anordnade. Jard sjöng kända julsånger och vi kunde få sjunga med i de kända texterna. Mellan sångerna hade han ett trevligt och underhållande småprat som passade oss boende. Han var mycket uppskattad och tackades med blomsteruppsättning och ett välkommen tillbaka.

Ja, nu har vi fått så många fina upplevelser i Adventstider och julstämningen kom sakta smygande när vi precis idag fick rejält med snö så skolbarnen på Mikaeliskolan, här intill, kunde rulla jättestora snöbollar under rasterna. Man kunde höra deras glada rop och skratt när de tävlade om vem som kunde rulla störst snöboll. Utanför mitt fönster fick jag uppleva några flickor som kämpade med en sagolikt stor boll. De kunde sedan få den i rullning i nerförsbacken rakt mot skolan. Härligt med snö för barnen men, som vanligt, kaos i trafiken för människorna som ska ta sig till jobben. Snö kan aldrig riktigt avnjutas i trafiksammanhang. Nej, ” snön lyser vit på taken, endast Tomten är vaken” som Viktor Rydberg skaldade i sin dikt för över hundra år sedan.

Hemma på bondgården, då jag var barn, var det Ardennerhästarna Stella och Monia som fick sköta plogningen medan vi barn hängde bak på snöplogen som tog sig fram i lagom promenadtakt. Snöplogen såg ut som ett stort A till sin form och det var farfar eller pappa som höll i tömmarna. Det var ett roligt äventyr och långt ifrån de kaos som nu kan upplevas.

Nu får vi se hur länge den här snön blir kvar, kanske över Lucia åtminstone, som kommer nu i veckan.

Kristina Schmidt

FÖRSTA ADVENT

Nu har vi varit på den årliga färden till Blomsterlandet för att köpa lite blommor och annat till första advent. Jag inhandlade en så fin julbock av Kungsgran i modell större. Han står nu på golvet framför balkongdörren tillsammans med en riktigt fin gammaldags tomte och lyktan lyser så fint. Lyktan vann jag på torsdagsbingon. Jag hade sån tur och vann tre gånger, men då får man nästan skämmas att roffa åt sig så många vinster. Men de övriga visade bara glada miner. Bingogruppen har inköpt så mycket fina vinster och de är delade i tre olika lådor. För en bingorad rätt får man välja lite enklare vinster från låda nr ett. Vid två rader på samma bricka får du välja ur låda nr två med något finare vinster och slutligen när du har en full bricka och ropat B i n g o, får du välja en vinst ur låda nr tre som har de finaste vinsterna. Min lykta kommer från låda nr tre. Om du aldrig har spelat bingo så förstår du väl ingenting av allt detta prat om vinster………

Idag är det första advent men vi har tyvärr ingen snö. Om jag minns rätt så var det alltid snö när det var första advent och jag var barn. Vi sjöng i barnkören så det stod härliga till, i kyrkan och på ålderdomshemmet, som det hette på den tiden.

”Det strålar en stjärna förunderligt blid, i öster på himlen hon står osv.” sjöng vi och en del andra sånger. Det var bara den stora vuxenkören som sjöng ” Hosianna, Davids Son, hosianna varde han som kom i Herrens namn.”

Det var en fullsatt kyrka första advent och det är det ju nu för tiden också. Första advent och julottan, ja då är det fullsatt och de levande ljusen tar nästan all syre i kyrkan. Det är ju tur att det är så högt i de välvda taken. Det går kalla kårar och rysningar av välbehag när man hör en riktigt fin och vacker körsång. Men det är synd att det inte är lite pudersnö på marken och lite rimfrost på träden.

Här på Hållet har vi druckit adventskaffe och lussekatter och pepparkakor. Jag läste Viktor Rydbergs ” Tomten” för det hör till våran tradition dvs. Jag läste den dikten förra året också. Det var riktigt stämningsfullt och någon blev riktigt rörd. Kanske det är personalen som tycker mest om läsningen. Nu har jag ringt till mina syskon och önskat Glad Advent! För det hör till. Min bror är ju kyrkoherde, så han har fullt schå, en sån här tid på året. Han kryssar mellan gudstjänster, syföreningsauktioner, äldreboenden och kyrkkaffe. Men det är en glädjens högtid så här på kyrkoårets första dag -Det är Advent!

Kristina Schmidt

 

FÖRSTA SNÖN OCH TACKSÄGELSEDAGEN

Så fint med den första snön som kom i veckan. Barnen kunde faktiskt göra en snögubbe innan snön regnade bort igen. Men i norra Sverige är det snökaos nu i skrivande stund.

Det är Thanksgiving, Tacksägelsdagen, i USA och i Canada. Det är deras största helg och firas med hela fyra helgdagar. Då samlas alla i sina familjehem och det serveras helstekt kalkon enligt traditionen, med tillbehör som majs, sötpotatis och brysselkål. Ofta fyller man kalkonen med någon sorts brödfyllning. Det är en så viktig dag, just idag, den tredje torsdagen i november då alla affärer är stängda och man samlas till en kristen gemenskap.

Här hos oss är det Tacksägelsedagen den andra söndagen i oktober. Då firar man i kyrkorna att skördarna är bärgade och tackar Gud för detta. Ofta är det en smyckad kyrka med kärvar, potatispåsar, grönsaker och frukt. På landsbygden är det ofta bygdens folk som tar med sig av det man har i sina odlingar och pryder koret i kyrkan med. Efter gudstjänsten har man ofta auktion på alstren och pengarna går till behövande. Men detta är inte en särskilt stor högtid hos oss om man jämför med USA. Vi firar ju Alla Helgons Dag med gravsmyckningarna och samling i familjerna, i stället.

Nu har vi hunnit till slutet av november och julskyltningen har startat. Det blir allt tidigare för varje år. Jag läste att stora NK i Stockholm avtäckte sina stora skyltfönster med härlig julskyltning för alla barnen, redan förra söndagen. När jag var barn var det ju första advent som var julskyltningssöndag. Det var riktigt högtidligt och spännande att få åka in till Nyköping och se den jättehöga granen på stora torget. Åhléns hette ju Tempo på den tiden och de skyltade med leksaker och tomtar. Det var konstigt nog, alltid snö på första advent som jag minns det och det knarrade under kängorna när man gick i snön. Luften var kylig och det kom rök ur munnen när man andades i den kalla luften. Åh, vad jag längtade till jul, men först kom den roliga tiden med adventskalendern. Jag minns Nicke Lilltroll med Gösta Knutsson på radion. Nicke Lilltroll han hälsade med ”Mossa, mossa på er alla människobarn. Det är Nicke Lilltroll som talar.” Så berättade Nicke en saga för varje lucka och dag i adventskalendern. Ja, det var ju före TVs tid. Jag satt uppkrupen på köksbänken vid radion och lyssnade, tidigt varje morgon hela december fram till julafton.

Kristina Schmidt

NY HÖGLÄSNINGSBOK

Jag läser för mina medboende två gånger i veckan och jag tar fram några förslag de kan rösta på, denna gång blev det:

”Midnattssolens timme” av Cecilia Ekbäck Året är 1856 och Magnus Stille som vanligen arbetar med kartläggning av berggrunden, blir beordrad av sin svärfar, justitieminister, att kartlägga Svartåsen långt uppe i samernas land. Det egentliga uppdraget är hemligt och innebär efterforskning omkring döden av en präst, en lagman och en nybyggare. Det hela verkar brutalt mord. Resan från Stockholm till Kiruna sker till största delen med ångbåt. Som medresenär får Magnus Lovisa, som är dotter till justitieministern. Hon behöver byta miljö tycker fadern och livet uppe i norr kan innebära erfarenheter om det strävsamma livet och inte alls motsvara det liv i lyx och flärd som Lovisa vanligtvis lever och som fadern inte tycker är en bra miljö att växa upp i.

Svartåsen är en avlägsen plats med dolda hemligheter och ett mystiskt berg. Resan in i midnattssolens land kommer för alltid att förändra Magnus och Lovisa.

 

Vi startar boken lördagen den 25:e november och platsen är som vanligt Löparens kök och tiden är 14-15 med fika som avslutning.

Vi fortsätter högläsningen varje måndag och lördag samma tid.

VÄLKOMNA!

Kristina Schmidt

FARS DAG

Andra söndagen i november firar vi i Nordens länder, Fars dag. Mor firar vi på våren och Far på hösten. Det känns ju mycket som affärsjippon, då man tjänar pengar. Men det måste inte kosta pengar för att fira våra fäder. Han kan också bli bjuden på en god middag, precis som Mor brukar få. Barnen brukar rita små roliga teckningar och kanske hela familjen åker på en utflykt om vädret tillåter.
Jag minns att min egen far mest firade sig själv med jakt i skogen. Min man var också med och jagade så småningom. Jag minns när pappa kom hem på kvällen efter en god jaktlycka, då hade han ett rådjur på ryggen. Då fick bi barn vara med och dra skinnet av rådjuret och det var extra fint om det var en bock med vackra horn. Ännu vackrare horn hade hjorten som min man, barnens far, oftast kom hem med. Så jag förknippar alltid Fars Dag med jakt och småvilt. Frysen skulle fyllas. Till mina barndomsminnen hör också alla stekar som mamma stekte i gryta och sedan konserverade i stora glasburkar. Matkällaren fylldes med rådjur, hjort och älgkött. Vi var bortskämda och mat fanns alltid i överflöd. Men det behövdes för många tyckte om att komma och äta söndagsmiddag på bondgården. Min pappas älsklingsmiddag var alltid, rådjurssadel med kantarellsås och potatis, små gröna ärter och vinbärsgelé. Till efterrätt serverades inkokta päron med vispgrädde. Till kaffet bjöds en härlig gräddtårta med halverade vindruvor, bananskivor och spritsade grädde. Fars Dag var hela familjens dag.
Kristina Schmidt

ALLA HELGONS DAG

Två helger i mörka november. Först firar vi våra minnen av våra nära och kära som inte finns bland oss längre. Så vackert med alla ljus och lyktor på alla kyrkogårdar. Många rensar ju bort sommarens gamla plantor och slänger på komposten. I stället lägger vi granris och vackra kransar vid gravstenarna. Det är en fin tradition. När vi inte har en egen grav så kanske vi tänker på våra bortgångna vid minneslunden som finns vid nästan alla våra kyrkor eller kyrkogårdar. En minneslund med kanske hundra tända ljus är väl värt ett besök om jag kanske är många mil från graven.
När jag var kyrkvärd i Rönö församling., tände vi alltid ljus på altarringen för alla dem som gått bort under året. Namnen lästes upp och många anhöriga fanns i kyrkan , på lördagen, som var Alla Helgons Dag för oss. Vi hade också alltid kaffe och kakor för frusna besökare som kom in i kyrkan och värmde sig, vid andra tider under helgen. Det fixade vi kyrkvärdar. Det var många intressanta människoöden man fick möta under den lilla fikastunden.
Här på Hållet tänder personalen små ljus runt vår uteplats och de dukade borden extra vackert just denna dag. Rönnbär finns det gott om i år och de passar bra att pryda borden med. Vi har små blå Astrar som blommar i stora buskar vid vår uteplats. De blommar med små blå tåliga blommor och står länge i vaserna.