NYÅR OCH TANKAR OM DET NYA ÅRET 2018

Gott nytt år till er alla som läser detta lilla kåseri. Sista dagen på det gamla året kände jag ett visst vemod. Ännu ett år hade förflutit och jag hade inte skrivit till, eller ringt till, alla de vänner och släktingar som jag tänkt höra av mig till. Varför hade jag inte gjort det? Det borde jag väl hunnit med, när jag ju inte just har något för mig? Jag tänker alltid att det ska jag göra sen eller just nu är jag inte så inspirerad eller , jag hinner, eller det gör jag i morgon. Tiden går så fort ibland, i alla fall om man ser bakåt på de månader och årstider som passerat sen det senast var nyårsafton. Jag tänker att nästa år,2018, då ska jag inte skjuta upp någonting till sen eller till i morgon.

Här på Hållet firade vi nyårsafton med en vackert dukad matsal, som personalen ställt i ordning och en fin trerättersmiddag som påminde mycket om den middag vi åt när vi firade Alfred Nobel. Jag vet inte varför middagen gick i repris.

Jag trodde inte att jag skulle orka vara uppe ända till tolvslaget, för jag hade varit dålig natten innan och inte somnat förrän kl halv fem på morgonen. Men döm om min egen förvåning och personalens förvåning, så orkade jag vara uppe ända till kl halv tre. Vid tolvslaget kom personalen in med ett vackert glas med iskall Pommac i. Vi skålade in det nya året och nattpersonalen hade fina nyårshattar käckt på sne. Jag kände mig så glad och harmonisk när jag tänkte på allt det nya som står för dörren.

Hemma på bondgården, när jag var kyrkvärd och ordförande i Sockenrådet, instiftade vi en tradition med fackeltåg genom byns små vägar tills vi sammanstrålade vid kyrkan och avnjöt vårt vackra fyrverkeri på samlingsplatsen. Alla facklor lyste upp alla små grupper av människor som tågat genom byn. En del nyår ringde jag i kyrkklockorna vid tolvslaget och allt var mycket högtidligt och festligt. Ibland var det mycket snö och riktigt kallt. Då hade vi varma drycker med oss och skålade in det nya året, men återigen andra år, som inte var så kalla, skålade vi i champagne och tillönskade varandra Gott Nytt År! Efteråt tände vi nya facklor och promenerade hem i olika grupperingar för att intaga en Janssons frestelse, hemma hos någon som bjöd in. Barnen somnade på alla möjliga soffor, sängar och under borden. Allt gick mycket enkelt och glädjefyllt.

Nu har det nya året 2018 hunnit bli tre dagar gammalt och jag har hunnit få ett härligt stort bokpaket från min bokklubb och dessutom fått en roman av nobelpristagaren Ishiguro, från en tacksam deltagare i min lilla läsecirkel. Ja, livet är allt bra härligt här i min lilla värld. Ute i den stora världen hotar all terror och våldsamhet, atombomber och maktkamper. Men just nu vill jag bara vara i den lilla världen där mina barn och barnbarn kommer på besök ibland och där jag får läsa mina böcker och se mina filmer och där jag ringer och skriver till mina vänner och släktingar och de till mig. Den lilla världen består av värme och kärlek mellan oss människor och något annat vill jag inte behöva uppleva.

Kristina Schmidt