Stilla veckan före Påsk

 Jag minns tydligt en skärtorsdag 1957 då jag fick min första cykel. Den var blå och hette Rex. – En rekorderlig cykel, som pappa sa. Jag var sprudlande glad och cyklade genast ner till mjölkpallen som var barnens mötesplats. Alla måste ju få beundra min nya fina cykel. Jag hade sedan min Rex under hela min uppväxt. Så småningom blev benen för långa och pappa fick byta ut den mot en vuxencykel.

Men det är en annan historia.

Påskveckan var ingen stilla vecka på bondgården. Det var mycket bestyr inför påsken. Inte minst angående äggen. Hönorna värper ju som mest och bäst på våren. Det är ju därför som äggen var och är vanligaste maten på påskbordet. Våra hönor gick fritt omkring på gården och värpte lite här och där. Syrenhäcken var populärt. Vi fick plocka äggen försiktigt och farmor fick visa mig och min syster hur man tvättade dem och med varlig hand la ner dem i en stor korg.

De bruna äggen ansågs som godast. Varför vet jag inte. Än idag tycker jag att de bruna äggen ser mest aptitliga ut. Farmor hade så mycket ägg så hon kunde sälja till grannar som inte hade några höns. Inför påsken förberedde vi äggkokningen som skulle äga rum på påskafton då den stora påskmåltiden avnjöts. Då kom min faster med familj. Farbror Henrik älskade kokta ägg och det gjorde min pappa också.

Men nu tillbaka till själva äggkokningen. Man la ner två tjog ägg i två olika linnedukar. En duk som skulle bli löskokta och en duk som skulle bli hårdkokta. Vi barn, kusinerna och min syster, tyckte bäst om hårdkokta. Jag fick hjälpa farmor och mamma att duka i matsalen. Alla skulle ha sina egna äggkoppar. Vi hade massor med olika vackra koppar och skedar som var ämnade för ägg. På påskbordet pyntades också med små keramikhönor och en stor färgsprakande tupp. Små kycklingar kryllade över hela bordet. Servetterna var stora och herrarna hade dem under hakan. Vi flickor la servetterna prydligt i knät. Förutom äggen serverades naturligtvis sill som farmor hade lagt in och som alla lovprisade. En jättestor räkomelett fanns också på bordet. De obligatoriska köttbullarna fattades inte heller. Vi barn och kvinnorna drack påskmust medan herrarna drack farfars påsköl och immiga snapsar. Farbror Henrik och pappa tävlade om vem som kunde äta flest ägg. Ett år åt min farbror sjutton ägg medan pappa bara orkade elva. – Det kallar jag äggfrossa!

Som vuxen anordnade jag och min man ” Jakten på jätteägget.” Det var en lek för alla barnen. De var många eftersom mina syskon och jag själv hade stora familjer. Vi gömde ett jättestort påskägg, som var inköpt på en resa till Tyskland. Ägget innehöll små godisägg och annan godis såsom marsipanfigurer och chokladharar. I Tyskland firar man ofta att påskharen kommer på besök och då får barnen påskägg.

Tillbaka till jakten. Barnen delade sig i olika lag med en vuxen i varje. Jag hade skrivit olika meddelanden och gömt dem runt om på gården så det blev en hel del spring och letande. Det lag som hittade jätteägget fick dela med sig av godsakerna och det blev ett härligt mumsande.

Därefter serverades varm korv under garageporten. Senare skulle den stora påskmåltiden avnjutas med ungefär samma traditioner som i barndomen. Vi kvinnor förberedde maten och herrarna badade bastu och drack öl. Barnen lekte och syntes inte till så värst mycket. Det har ju aldrig varit någon som kunde slå farbror Henriks äggrekord, men vi har ju inte haft någon tävling. Men kokta ägg var alltid det viktigaste på påskbordet. Riktiga landsägg skulle det vara och helst bruna.

Påsken är en kristen tradition i våra dagar och firas till minne av Jesus lidande på korset och hans uppståndelse från döden på långfredagen respektive påskdagen. När jag var liten var långfredagen en stilla och tråkig dag. Jag fick inte cykla omkring på vägarna och vi fick mest leka stillsamt inomhus. Påskafton var ju desto roligare och påskdagen var en glädjens dag med kyrkofirande i vår lilla vackra kyrka i Lid. Jag sjöng med i barnkören och vi fick stå på läktaren och sjunga. Kyrkan var fullsatt och efteråt var det kyrkkaffe som anordnades av damerna i kyrkliga syföreningen. Stora gräddtårtor hade bakats och småkakor i massor. Mamma bakade alltid toscarutor. Det var hennes stolthet som hon fick mycket beröm för.

Här på Hållet inbjuds vi till egen gudstjänst på onsdag i stilla veckan. Jag tror att jag ska besöka den. Det är ju fint att det anordnas. Sen ser jag fram mot påskdagen då hela min stora familj ska samlas till långbord här hemma hos mig på Hållet. Jag har ordnat med överraskningar till alla mina barn och barnbarn. Jag är så lycklig över att vi kan samlas precis som när jag var barn och när mina egna barn var små.

När jag tänker på den hemska terrorattacken i Stockholm, blir jag särskilt tacksam för min stora familj som har möjlighet att samlas. Vi måste vara stolta över våra traditioner och vara rädda om varandra.

Glad påsk! Kristina Schmidt