Sportlov

Vecka 8!

Det är sportlovsvecka för alla skolbarn där vi bor. En mängd aktiviteter erbjuds i vår kommun. Allt ifrån bandymatcher till filmvisning och vårt bibliotek Culturum, har program för varje dag.

Rosvalla har öppet för fri åkning på isbanan. Det är ju viktigt att inte våra barn och ungdomar blir sittande inomhus med dataspel hela lovet. Har man riktigt mycket pengar så kan hela familjen åka på skidsemester i våra fina vintersportorter i norra delarna av vårt land. Synd att det inte finns någon snö hos oss i östra Sörmland. Men nog kan vi göra utflykter med varm choklad och smörgåsar. Man kan faktiskt cykla i det sköna nästan vårvädret.

Jag minns ,när jag var barn, i mitten på femtiotalet att februari månad kunde ha mycket snö och en tjock skare som vi kunde åka spark på. Jag är uppvuxen i Rönö kommun ett par mil norr om Nyköping. På vår bondgård samlades stora vattensamlingar på våra gärden. Man hade inte täckdikat på samma sätt som nu så därför kunde inte smältvattnet vid töväder, rinna undan. Så frös alltihop när det blev kallare väder igen. Då kunde min syster och jag åka skridskor på den finaste isen. Jag minns särskilt en eftermiddag i februari år 1956 och vi åkte skridskor nere på ett gärde, så det stod härliga till. Mitt i vårt åkande så fick vi se två farbröder uppe på vårt hustak, alldeles vid skorstenen. – Vad kunde de ha för sig? Det såg ut som de satte upp en stålställning på skorstenen. När vi kom hem fick vi förklaringen.

Det var en tv- antenn som monterades upp. Klockan halv fem kunde vi syskon se på tv för första gången. Barnprogrammet hette Humle och Dumle. Ett annat barnprogram var Andy Pandy.

Så småningom kom ju Sigge cirkus med Sigge Fyrst och en massa gäster i cirkusen. Det var underbara program. Tänk vad högtidligt det var när vi samlades för att så småningom, avnjuta Hylands hörna, varje lördagskväll. Vilken feststämning vi kände. Alla aktuella artister var ju med någon gång, i hörnan. Långt uppe i våran skog fanns en gammal loge med lite kvarglömt torkat gräs,i. Min syster, jag och våra kusiner, gjorde utflykter dit vid olika årstider.

På vintern, när det var skidföre, packade vi , med hjälp av mammor, våra ryggsäckar, med varm choklad och smörgåsar. Så spände vi på oss skidorna och sen bar det iväg uppåt skogen. Ofta fanns det slädspår som vi kunde följa. Hade vi tur så kunde vi träffa på pappa och farfar, uppe i skogen. De höll på att kvista timmer och släpa hem, med hjälp av våra hästar Stella och Monia. Vår färd gick vidare längre upp i skogen fram till den gamla logen. Där spände vi av oss skidorna och slog oss ner i det torra gräset. – Gissa om matsäcken smakade bra! Det värsta var ju att det var lika långt hem igen. Men vi orkade och vi kunde åka längdskidor på den tiden. Nu för tiden är det ju mest utförsåkning, som gäller. Men det är en dyr utrustning och långt ifrån alla barn kan få dyra pjäxor och skidor. Men det går bra att åka pulka också. Precis nu ser jag en väderprognos på tv. – Det utlovas faktiskt fem till tio centimeter nysnö till i morgon, tisdag. Jag gläder mig för barnens skull. Tänk om det kunde bli ett vitt sportlov!

 

Kristina Schmidt