NY HÖGLÄSNINGSBOK

Jag läser för mina medboende två gånger i veckan och jag tar fram några förslag de kan rösta på, denna gång blev det:

”Midnattssolens timme” av Cecilia Ekbäck Året är 1856 och Magnus Stille som vanligen arbetar med kartläggning av berggrunden, blir beordrad av sin svärfar, justitieminister, att kartlägga Svartåsen långt uppe i samernas land. Det egentliga uppdraget är hemligt och innebär efterforskning omkring döden av en präst, en lagman och en nybyggare. Det hela verkar brutalt mord. Resan från Stockholm till Kiruna sker till största delen med ångbåt. Som medresenär får Magnus Lovisa, som är dotter till justitieministern. Hon behöver byta miljö tycker fadern och livet uppe i norr kan innebära erfarenheter om det strävsamma livet och inte alls motsvara det liv i lyx och flärd som Lovisa vanligtvis lever och som fadern inte tycker är en bra miljö att växa upp i.

Svartåsen är en avlägsen plats med dolda hemligheter och ett mystiskt berg. Resan in i midnattssolens land kommer för alltid att förändra Magnus och Lovisa.

 

Vi startar boken lördagen den 25:e november och platsen är som vanligt Löparens kök och tiden är 14-15 med fika som avslutning.

Vi fortsätter högläsningen varje måndag och lördag samma tid.

VÄLKOMNA!

Kristina Schmidt

FARS DAG

Andra söndagen i november firar vi i Nordens länder, Fars dag. Mor firar vi på våren och Far på hösten. Det känns ju mycket som affärsjippon, då man tjänar pengar. Men det måste inte kosta pengar för att fira våra fäder. Han kan också bli bjuden på en god middag, precis som Mor brukar få. Barnen brukar rita små roliga teckningar och kanske hela familjen åker på en utflykt om vädret tillåter.
Jag minns att min egen far mest firade sig själv med jakt i skogen. Min man var också med och jagade så småningom. Jag minns när pappa kom hem på kvällen efter en god jaktlycka, då hade han ett rådjur på ryggen. Då fick bi barn vara med och dra skinnet av rådjuret och det var extra fint om det var en bock med vackra horn. Ännu vackrare horn hade hjorten som min man, barnens far, oftast kom hem med. Så jag förknippar alltid Fars Dag med jakt och småvilt. Frysen skulle fyllas. Till mina barndomsminnen hör också alla stekar som mamma stekte i gryta och sedan konserverade i stora glasburkar. Matkällaren fylldes med rådjur, hjort och älgkött. Vi var bortskämda och mat fanns alltid i överflöd. Men det behövdes för många tyckte om att komma och äta söndagsmiddag på bondgården. Min pappas älsklingsmiddag var alltid, rådjurssadel med kantarellsås och potatis, små gröna ärter och vinbärsgelé. Till efterrätt serverades inkokta päron med vispgrädde. Till kaffet bjöds en härlig gräddtårta med halverade vindruvor, bananskivor och spritsade grädde. Fars Dag var hela familjens dag.
Kristina Schmidt

ALLA HELGONS DAG

Två helger i mörka november. Först firar vi våra minnen av våra nära och kära som inte finns bland oss längre. Så vackert med alla ljus och lyktor på alla kyrkogårdar. Många rensar ju bort sommarens gamla plantor och slänger på komposten. I stället lägger vi granris och vackra kransar vid gravstenarna. Det är en fin tradition. När vi inte har en egen grav så kanske vi tänker på våra bortgångna vid minneslunden som finns vid nästan alla våra kyrkor eller kyrkogårdar. En minneslund med kanske hundra tända ljus är väl värt ett besök om jag kanske är många mil från graven.
När jag var kyrkvärd i Rönö församling., tände vi alltid ljus på altarringen för alla dem som gått bort under året. Namnen lästes upp och många anhöriga fanns i kyrkan , på lördagen, som var Alla Helgons Dag för oss. Vi hade också alltid kaffe och kakor för frusna besökare som kom in i kyrkan och värmde sig, vid andra tider under helgen. Det fixade vi kyrkvärdar. Det var många intressanta människoöden man fick möta under den lilla fikastunden.
Här på Hållet tänder personalen små ljus runt vår uteplats och de dukade borden extra vackert just denna dag. Rönnbär finns det gott om i år och de passar bra att pryda borden med. Vi har små blå Astrar som blommar i stora buskar vid vår uteplats. De blommar med små blå tåliga blommor och står länge i vaserna.

TRATTKANTARELLER OCH VARMA MACKOR

 

Det blev ju trots allt ett riktigt svampår. Någon i personalen plockade såna mängder med trattkantareller att en hel korg full kom Löparen och Snickaren tillgodo. Svampen rensades av entusiastisk boende och på kvällen gjordes en härlig svampstuvning. Vi fick så avnjuta varma mackor till kvällsfikat och det var även rikligt med ost ovanpå stuvningen. Ack, så gott! Det var så länge sen jag åt trattkantareller i en så god stuvning. Vår personal spar inga omsorger för att vi ska må bra.

Att få rensa nyplockad svamp är en upplevelse för luktsinnet och känseln i fingrarna. Det doftar skog och mossa och så svamp förstås. Fingrarna färgas gula av svampen och det är härligt att borsta svampen ren. Inte skölja då försvinner så mycket smak. Alla minnen som väcks till liv.

När jag var liten hemma på bondgården i Lid, plockades det massor av kantareller, både gula och trattisar. Det var pappa som stod för plockandes. Ofta var det under älgjakten som han trampade rakt på kantarellplatser och plockade ryggsäcken full. Han kanske inte fick skjuta så många älgar med kantareller blev det alltid. Vi barn fick hjälpa till och rensa svampen. Mamma rensade det mesta förstås. Därefter förvällde hon den hackade svampen och så konßerverades den i små glasburkar. Det fanns ju ingen frys på den tiden och att torka den var inte påfunnit hos oss. Mamma travade sedan burkarna i matkällaren för att plockas fram då och då under vintern. Men, det förstås, vi åt en hel del av den färska svampen när den var nyplockad. Då gjorde mamma kantarellstuvning och la ovanpå omeletten till söndagsfrukosten som alltid var lite extra festlig.

Kristina Schmidt

 

PUBAFTON PÅ HÅLLET

Det blir bara mörkare och mörkare för varje kväll och då passar det bra med en pubafton. Vi bestämde en hel del aktiviteter för oss boende, på Brukarrådet i början på hösten. Pubaftonen var en aktivitet.

Vi betalade femtio kronor vardera för ett glas vin eller starköl och kex, ost, vindruvor ölkorv och snacks. Den underbara personalen fördelade arbetsuppgifterna och ordnade puben på bästa sätt. Vi höll till i inre delen av entrén och där fanns små bord, ljuslyktor och en riktig bardisk alldeles utanför köket.

Det var så mysigt och vi intog puben. En del hade en eller flera anhöriga med sig, som var anmälda tidigare. Dansmusiken spelade ur högtalarna och någon ur personalen bjöd boende på en dans. Vi pratade och surrade, vi åt och drack både rött och vitt vin. Jag drack starköl, för det tycker jag passar så bra på en pub. Glas nummer två betalade vi tjugo kronor för.

Allt var så trevligt och det känns roligt att bekanta sig med andras anhöriga. Jag kunde inte få med mig någon av mina barn eftersom alla fyra nu har flyttat från Nyköping. Men jag hade trevligt i alla fall med ölkorv och starköl blandat med glada skratt och småprat runt bordet. Personalen som fanns med under kvällen hade fullt upp med att fylla på glas och servera snittar och snacks.

Kristina Schmidt